Ingen ska behöva vara rädd att stupa på näsan

Unga rörelsehindrade undrade varför vissa nybyggda eller ombyggda områden inte är så tillgängliga som de förväntat sig.

– Man kan stupa på näsan när man är ute och går. Det är lätt att snubbla och köra ner med hjulet mellan stenar så att det tar tvärstopp. Det är inte bra för oss i rullstol, säger Kristina Kindberg, som får medhåll av Astrid Steen, båda på Unga rörelsehindrade.

De valde ut Olof Palmes plats vid Järntorget som en plats de önskat att det skulle vara mer framkomligt. Där fick de möta Erik Lönnroth på stadsmiljöförvaltningen och Maria Printz på stadsbyggnadsförvaltningen, som båda jobbar med att samhället ska bli mer framkomligt och flexibelt, att det ska bli ett samhälle för alla, något de brinner för.

Men det är inte alltid lätt då Göteborgs Stad även behöver ta hänsyn till att bygga med hänsyn till områdets kulturhistoria, miljö och ekonomiska aspekter.

”Tillgänglighet har lika hög prioritet som kultur”

På Olof Palmes plats vid Järntorget har mycket gjorts om. Men markbeläggningen gör att det blir väldigt skumpigt och oroligt att ta sig fram för personer med rullstol, rullator eller käpp och det är svårt att ta sig tvärs över torget från Draken till spårvagnshållplatserna. Det finns bara ett slätt stråk som går runt Olof Palmes plats och Järntorget, men ingen genväg.

– Varför prioriterar man kultur, när tillgänglighet har lika hög prioritet som kultur enligt lagen?, undrar Astrid Steen.

– Exakt, jag håller med. Det borde inte vara så, men det är en del av det förlegade dokumentet om stenstaden Göteborg. Vi har en stadsmiljöpolicy, där finns bland annat Stadens golv, som har slagit fast att vissa platser ska se ut så här, som på Järntorget, säger Erik Lönnroth, planeringsledare för universell utformning och tillgänglighet på stadsmiljöförvaltningen.

Den försöker väga samman bland annat kulturhistoriska skäl och tillgänglighet. Vi behöver även bygga ekonomiskt och hållbart utifrån återbruk. Det är en balansgång, fortsätter han.

Alla miljöer ska vara jämlika och flexibla

Erik Lönnroth förklarar att återanvänd sten behöver läggas på den största ytan, av hållbarhets skäl och ekonomiska skäl.

– Den slätaste stenen, som används på gångstråk där det är lättare att rulla fram, den är inte återbrukad sten. Man behöver köpa den ny, därför blir det mycket dyrare, säger Erik Lönnroth.

Göteborgs stad arbetar med ”universell utformning” där tanken är att alla miljöer ska vara jämlika och flexibla, så att det ska fungera för alla. Men ofta kommer tillgängligheten in för sent i processen.

– Då finns det sällan utrymme kvar att göra rätt. Tillgänglighet behöver komma med tidigt i processen, annars finns inte platsen för det, säger Maria Printz, utvecklingsledare för social hållbarhet och universell utformning på stadsbyggnadsförvaltningen.

”Jobbigt när man lappar och lagar”

Kristina Kindberg undrar också hur ofta Göteborgs Stad underhåller markbeläggningen.

– Det är särskilt jobbigt när man lappar och lagar på gatorna, säger Kristina Kindberg,

Upplevelsen är att det inte finns någon tydlig tidsplan för underhållet.

– Vi ska ju se till att man ska kunna förflytta sig samma sträcka på samma sätt som andra. Här på Järntorget blir det ett vi och dom, som det är planerat här. Man kan inte ta sig in i entréerna på torget, där finns inga tillgängliga gångstråk. De som har svårt att förflytta sig har inte lika lätt att känna sig välkomna på ytan, säger Maria Printz, som tycker att ”Stadens golv”-policyn är föråldrad och behöver uppdateras.

När det regnar är det dessutom särskilt svårt att se skillnaden på gångstråket för rullstol med ny sten och övriga torget som består av gammal gatsten. Det krävs större färgkontraster för att se vart man ska ta sig fram.

Haga Nygata och Stenpiren har fått kritik

Det finns dock ledstråk med varningsplattor i marken för synskadade, så att den med vit käpp kan känna sig fram. Problemet är att en stor blomkruka ställts på ledstråket och ett tillfälligt stängsel ställts så att synskadade kan luras gå ut i gatan på fel ställe.

Andra omgjorda områden som kritiserats på grund av bristande tillgänglighet är till exempel Haga Nygata och Stenpiren. Men det finns också nybyggda och ombyggda områden som byggts genomtänkt och kan ses som föredömen.

Maria Printz nämner till exempel Kämpebron mellan stadsmuseet och Brogyllen.

– Där är ett bra stråk, med flera hällar i sträck och gatsten vid sidan om, som gör att det skapar en kulturhistorisk känsla, även om man lätt kan ta sig fram, säger Maria Printz.

Alla behöver kunna ta sig fram

Erik Lönnroth nämner Nils Ericsson-terminalen som ett bra exempel.

– Visserligen har Nils Ericsson-terminalen en stor brist. Glastaket gör att det blir mycket bländning och blänk, vilket gör det svårt att se för mig som ser dåligt. Men inomhusmiljön är bra. Där är det tydliga stråk så att man vet vart man ska gå och kan orientera sig. Där finns ytor med bänkar och det är slätt och lätt att rulla fram även för personer med rullstol. Det finns stora och kännbara skärmar, så att alla kan förstå informationen, säger Erik Lönnroth.

– När Göteborg växer behöver alla kunna ta sig fram och hänsyn tas till såväl tillgänglighet som andra aspekter.