– Förut har föräldrarna varit ett nödvändigt ont. Så känns det inte längre. Nu får vi verkligen vara med – samverkan är inte längre ett tomt ord, säger Christer Munter, förälder till två elever på Kavåsskolan.
Ska ta fram förslag
I Högsbo finns fyra skolor med drygt 1.180 elever från förskoleklass upp till nian. De senaste åren har elevantalet stadigt minskat.
Under perioden 2003-2008 räknar man med en minskning motsvarande 200 elever – eller drygt 15 procent. Det innebär att kostnaden för varje elev ökar.
Den ligger nu fem procent över genomsnittet för Göteborg. Politikerna har därför gett stadsdelsförvaltningen i uppdrag att se över skolverksamheten och ta fram förslag hur man ska möta förändringarna.
– Men istället för att fatta beslut bakom stängda förvaltningsdörrar har vi valt att samverka brett. Både ledning, föräldrar och lärare ska få komma med sina tankar och åsikter, säger Jan Mellberg, stadsdelschef i Högsbo.
Nedläggning ingen utgångspunkt
Förebilden är hämtad från Oxelösund som genomförde en skolanpassning på liknande sätt. På tisdag den här veckan är två politiker och tre tjänstemän från Oxelösund på besök för att berätta om sina erfarenheter.
– Vi började vårt arbete redan förra året med ett öppet forum på Axel Dahlströms torg dit föräldrarna var inbjudna. Ett centralt skolråd har också bildats, säger Jan Mellberg. Nästa steg är att bilda fokusgrupper på respektive skolor där de som är berörda på olika sätt får komma till tals.
– Utgångspunkten är inte att lägga ned skolor. Det långsiktiga perspektivet är skolutveckling, även om de demografiska förutsättningarna kopplade till ekonomin måste finnas med, säger Jan Mellberg.
Han håller med om att det här utpräglat demokratiska tillvägagångssättet är besvärligare och tar längre tid än om man i vanlig ordning skulle låta tjänstemännen skriva ihop ett åtgärdsförslag.
”Blir mer positivt inställd”
– En spännande utmaning. Det kräver mycket mer – men det ger också mer, säger han.
Att samverkansprocessen i slutänden kan leda till att någon skola tvingas lägga ned sin verksamhet är förstås inte uteslutet. Något som föräldern Christer Munter är medveten om.
– Jag har definitivt förståelse för att det måste vidtas åtgärder. Men det är inte samma sak som att vi kommer vara överens om vilka åtgärder som är bäst. Jag tycker inte det är konstigt att agera mot en nedläggning även om jag har fått vara med i processen, säger han.
Även om alla inte blir nöjda med det slutliga beslutet tror han att stadsdelen har mycket att vinna på samverkan med invånarna.
– Jag tror man blir mer positivt inställd till hur beslut fattas i stadsdelsnämnden. Tidigare har vi inte känt oss delaktiga alls, säger Christer Munter.