Klippankooperativen skapar gemenskap
Den ljusgula sekelskiftsvillan med spröjsade fönster ligger i en lummig fruktträdgård, ett stenkast från Älvsborgsbron och hamnens myllrande båtliv. Villan är en före detta disponentvilla som ingår i Klippans Kulturreservat. Här bedrivs Klippans hunddagis som startade sin verksamhet 1992.
Två kooperatörer och deras handledare Susanne Magnusson och Ulf Borg, berättar om verksamheten. De bjuder på Silviakaka från Klippankooperativets bageri, stämningen är varm och familjär. På väggarna hänger bilder från studieresor och pratbubblor med hälsningar från tidigare kooperatörer. Nära den öppna spisen står en massagestol, ett uppskattat inslag hos kooperatörerna.
En meningsfull vardag
De flesta av kooperatörerna har drabbats av en stroke eller varit med om en olycka och den efterföljande hjärntröttheten gör det svårt att återgå till tidigare arbete. Efter rehabilitering finns därför möjligheten att som kooperatör vara med och driva någon av Klippans arbetskooperativ som består av Klippans hunddagis, Bageri BAK och fram, Handpapper Klippan och Lera m m Klippan.
Kooperatörerna berättar:
– Det bästa med hunddagiset är gemenskapen och kärleken från hundarna, säger kooperatören Manjinder Singh Bains. Det är skönt att kunna prata med andra i samma situation och handledarna fungerar lite som psykologer för oss.

Åsa Thyr och Elisabeth Rigland är handledare på kooperativen. Foto: Kia Benroth
– Jobbet består inte bara av att ta hand om hundarna, berättar Manjinder Singh Bains. Vi fixar med huset, odlar i trädgården och min fru uppskattar att jag har börjat lära mig att laga flera maträtter. Häromdagen gjorde jag kåldolmar för första gången.
”Att gå hemma gör att dagarna flyter samman och man hamnar i en negativ spiral. Här får du en mening, rutiner och kärlek från hundarna. Inte bara ta hand om hundarna, utan även ta hand om huset, odla, laga mat, baka, sköta styrelsearbete och ekonomi.”
Hundpromenaderna ger höjd livskvalitet
Hundarna ligger tysta och vilar på bäddar i olika bås. När det är dags att gå ut blir det plötsligt full aktivitet och hundarna börjar leka på den uppställda agilitybanan i trädgården.
– Det är skönt med motionen man får när vi är ute med hundarna, säger kooperatören Maria Norman. Vi promenerar med dem två gånger om dagen, en timme varje gång i ”ur och skur”. Livskvalitén höjs.
En kille i 20-årsåldern dyker upp, alla skiner upp och det blir kramkalas. Han är en före detta kooperatör som nu är återställd, men som gärna kommer och hälsar på.
Butiksförsäljning av kooperativets produkter
I Gula Villan finns Lera med mera och bageriet BAK och Fram. I butiksdelen kan man köpa bröd, keramik och pappersprodukter från Klippankooperativen. Tillsammans står medlemmarna för att hålla butiken öppen en dag i veckan, på torsdagar klockan 10–14. Den 13 april är det vårmarknad i Gula Villan, då hoppas kooperatörerna att många vill komma.
Michael Ekelund och Kjell-Åke Petterson är två av kooperatörerna på Lera med mera. De berättar att de trivs på kooperativet, det är skönt att ha ett ställe att gå till och få rutiner. Efter rehabiliteringen så gick dagarna i ett, nu fylls vardagarna med innehåll och social samvaro.

Kjell-Åke och Michael i butiken. Foto: Kia Benroth
Kjell-Åke berättar att han har lite svårt för att prata, eftersom han drabbats av afasi efter att han fått en stroke.
– Plötsligt bara föll jag ihop och allt blev svart. Hade inte min fru hittat mig så hade jag inte levt idag. Men intellektet är det inget fel på, jag har bara svårt att få fram orden ibland, säger Kjell-Åke.
– Jag var köksmästare innan jag fick min stroke, berättar Michael Ekelund. Jag klarar inte längre av alla ljud och stressen som är på en restaurang. Här kan jag få fortsätta använda mina händer och skapa.

Papperspressen. Foto: Kia Benroth
Michael håller upp en skål han har tillverkat och som ser ut som en blåmussla. En restaurang har lagt en stor beställning, så han har att göra.
Åsa Thyr, handledare på Lera med mera, visar hur det går till att tillverka en skål och berättar att deras keramik tål både ugn, diskmaskin och mikro. Kjell-Åke påpekar med glimten i ögat att kanten är ojämn.
Använder olika returmaterial
Vårsolen värmer och i hamnen har kräftbåten precis lagt till. Elisabeth Rigland arbetar som handledare på arbetskooperativet Handpapper Klippan, som har sina lokaler i det före detta sockerbruket. Inne i lokalerna visar Elisabeth hur det går till att göra papper på gammaldags vis.
De använder olika returmaterial som tidningar och sängkläder som mals ner i en maskin med vatten och potatismjöl. Efter att massan har formats i ark och överflödigt vatten pressats ut så används tråg och ställningar för torkning. Sedan stryks pappret och pressas en gång till innan pappret är färdigt för att användas.
Hos arbetskooperativet Handpapper Klippan pågår skapandet för fullt. Här kan man bland annat beställa servetter med tryck till studentfirande och andra högtidsdagar, luftballonger och mobiler att hänga i barnrummet och askar och vykort med handmålade motiv. Mathilda, en ung, glad tjej visar upp sina egendesignade vykort, det syns att hon är en riktig konstnär.

Några av Mathildas skapelser. Foto: Kia Benroth