Sprututbytesprogram brukar motiveras med att det kan minska smittspridningen av blodburna sjukdomar som hiv, hepatit b och hepatit c.
Sedan många år finns ett sprututbytesprogram i Malmö och i Lund. I flera andra svenska kommuner diskuteras ämnet, men till exempel Stockholms stad har inte fattat något beslut i frågan än.
Göteborg har länge sagt nej och gör det alltså även denna gång. Stadskansliet betonar istället betydelsen av det förebyggande arbetet mot droganvändning, och insatser för att motivera missbrukare till vård och behandling.
Saknas forskning som visar nyttan
Enheten för välfärd och utbildning på stadskansliet anger i sitt tjänsteutlåtande flera skäl till att säga nej till att införa ett sprututbytesprogram.
Den internationella forskning som tidigare ansetts visa att fri tillgång till rena sprutor minskar spridningen av blodburen smitta bland missbrukare håller inte måttet rent vetenskapligt.
En svensk forskare som skrivit en avhandling om sprututbytesprogrammet i Malmö har inte hittat några belägg för att programmet verkligen minskar spridningen av hiv. Sjukdomen sprids främst genom sexuella kontakter. De senaste två åren har inga personer i Västra Götaland smittats av hiv via intravenöst missbruk.
Kan ge dubbla signaler
Hepatit b och c är visserligen sjukdomar som sprider sig genom att missbrukare delar sprutor med varandra. Men dessa infektioner är så smittsamma att missbrukare ofta får dem ganska snart efter att de börjat injicera droger. Skadan är därför redan skedd när missbrukaren kommer för att byta använda sprutor mot rena.
Stadskansliet menar också att ett sprututbytesprogram kan ge dubbla signaler till missbrukare och uppfattas som att samhället stödjer missbruk.
Fotnot:
Det finns omkring 2600 tunga missbrukare i Göteborg. Hit räknas samtliga intravenösa missbrukare plus de som så gott som dagligen använder narkotiska preparat.