2013-10-09 | 4 min läsning

Konstnären Nils Wedel

Badmästare? Kanske inte i traditionell mening, men med konstnären Nils Wedels mästerliga mosaik kom Valhallabadet redan från öppningen att utgöra ett av göteborgarnas populäraste vattenhål.

3F38.jpg
Året var 1956. Konstnären Nils Wedel hade bestämt sig – det här året skulle bli hans sista som lärare hos Slöjdföreningen på Kristinelundsgatan. Den skola där han själv en gång utbildat sig, och dit han 1939 återvänt för att efterträda sin gamla lärare Albert Eldh. Nu fick det räcka. Nils och hustrun Alice ville lämna surret i staden för att istället utveckla sina konstnärskap med Orust som bas. Kanske är det en händelse som ser ut som en tanke, men det året lämnade Nils Wedel också sin födelsestad ett minne – ett visitkort – som glatt göteborgarna i snart sex decennier.

Fick sitt livs mest omfattande uppdrag
När Valhallabadet invigdes den 6 december 1956 var det en efterlängtad och storslagen anläggning som redan under sitt första verksamhetsår lockade 400 000 besökare. Där, bakom bassängens kortsidor, fick Nils Wedel sitt livs mest omfattande uppdrag.

På över 700 kvadratmeter väggyta växte Wedels modernistiska och oregelbundna figurer fram. Och den som efter bassängbesöket, på nära håll tar sig för att granska de ljusa pastellfärgerna, ska se att det enorma konstverket i själva verket utgörs av en mäktig mosaik.

På liknande monumentala sätt kom Wedel under femtio- och sextiotalen att lämna bestående avtryck på en lång rad offentliga byggnader. I Göteborg finns han bland annat representerad på Folkets Hus vid Järntorget, Patologen (Sahlgrenska), Vattenverket och Pripps bryggerier. I mer behändigt format har Göteborgs konstmuseum dessutom 22 verk av Wedels hand i sina samlingar. (se länk nedan).

Avantgardisten GAN åt lutfisk hos familjen Wedel
5C9C.jpgDen unge snickarsonen antogs redan som 16-åring till Slöjdföreningens linje för dekorationsmålning och grafik. Parallellt med studierna hos Albert Eldh sökte sig den kunskapstörstande Wedel till boktryckeriet Wezäta där han skolades till litograf och bokhantverkare. Hur han dessutom hade tid att uppvakta skolkamraten Alice Wallén är ett mysterium, men med examen på fickan förlovade sig de unga tu och gifte sig så småningom 1921 i Paris.

Redan tidigt hade Nils Wedel tagit intryck av avantgardisten GAN:s (Gösta Adrian Nilssons) djärva grepp och när han i Paris fick möjlighet att närmare lära känna lundensaren grundlades en lång och nära vänskap. ”En återkommande händelse var att han åt lutfisk hos oss på juldagen och det fortsatte han med även sedan vi flyttat till Göteborg”, har Nils Wedels son Karsten berättat.

GAN:s kubism blev till och från också Wedels. Hos internationella storheter som Kandinsky och Klee fann han inspiration som utvecklades tillsammans med de danska modernister som blev hans vänner under den växande familjens fem år i Köpenhamn. Livet som frilansande tidskriftsillustratör i den danska huvudstaden byttes 1928 ut mot en fast anställning på Hemmets Journal i Malmö. Och när han 1938 flyttade tillbaka till Göteborg, och en lärartjänst på Slöjdföreningens skola, var det inte en högre lön som lockade utan möjligheten att tidvis helt kunna koncentrera sig på att måla.

333C.jpgMångsidig och välklädd
Uttrycksformerna kunde variera – till exempel influerades Wedel en tid av Halmstadsgruppens surrealister – men mer än en gång tvingades han till försvar för modernismen. I konsttidskriften Paletten sa han 1943: ”Det heter ofta om det abstrakta måleriet, att det ”bara är dekorativt”, gärna med en axelryckning. Detta omdöme ser icke till sakens kärna. Det abstrakta måleriet både vill och kan uttrycka något mera.”

Den mångsidige – och ofta välklädde – Nils Wedel var känd för att ge sina elever varsam och väl övervägd kritik, men kunde snabbt brusa upp när han tyckte sig uppleva en orättvisa, ett felsteg. Han musicerade gärna, medverkade som anmälare och kritiker i Ny Tids spalter, hade framgångar som affischkonstnär och prövade 1952 till och med att göra dekormålningar för ett par uppsättningar på Stora Teatern.

Hjärtat fanns till vänster och mådde länge bra i en tid när folkhemmet formades, men så småningom tröttnar även ett gott hjärta. Tio år efter att paret Wedel lämnat Göteborg för Söbben på Orust avled Nils och vilar sedan 1967 under en natursten vid Torps kyrka.

2AB2.jpg

Foto: Mikael Persson



Prenumerera så du inte missar något nytt!