Kulturbyggnader i Lundby kartlagda
Uppdragsgivare till rapporten är stadsfastighetsförvaltningen som förvaltar många verksamhetsbyggnader. Det kan handla om förskolor, skolor och vård- och omsorgsboenden, men även lite udda och äldre byggnader.
Läs rapporten här:
Lundby – kulturhistoriskt bevarandevärda miljöer och byggnader
– Sammanställningen görs för att våra medarbetare ska få en överblick över de många kulturbyggnader som stadsfastighetsförvaltningen har att förvalta och att enkelt kunna få reda på vilka byggnader som ingår i stadens bevarandeprogram och varför, säger Maria Alm, innemiljöspecialist.
Uppdraget gick till arkitektstudenterna Linnea Darin och Frida Lindqvist på Chalmers. De har varit ute och fotograferat byggnader och områden och sammanställt information.
– Det finns många olika sorters stilar på byggnaderna, och för en del personer kan det vara oklart varför de är bevarandevärda. Men det motiveras med att de arkitektoniskt har vissa drag eller inslag som är typiska för sin tid och därför är värda att bevara, säger Frida Lindqvist.
Även områden ingår i rappporten
Förutom byggnader ingår också områden i rapporten. Några exempel är Wieselgrensplatsen som byggdes på 1950-talet, Keillers park från början av 1900-talet och Färjenäs som har anor ända sedan 1500-talet. Där finns fortfarande boningshus från 1800-talet.
– Jag hade, trots att jag bott i Göteborg länge, aldrig varit i Keillers park. Det blev en ny favoritplats för mig med den ståtliga Rambergsskolan i nationalromantisk stil och annan bebyggelse i parken som verkligen är fantastisk, säger Linnea Darin.
Rapporten är på 60 sidor och innehåller 16 objekt, och även information om vad de olika bevarandeskydden innebär.
– Projektet har fallit väl ut, vi är mycket nöjda med denna lättillgängliga dokumentation. Det ligger ett förslag om att gå vidare i projektform och dokumentera ytterligare ett område på Hisingen på samma sätt, säger Maria Alm.
Olika bevarandeklassningar
Ett bevarandeskydd är ett skydd mot rivning eller olika förändringar av en byggnad som anses ha ett kulturhistoriskt värde. Det finns olika typer av skydd. De kan finnas både på statlig och kommunal nivå och regleras av lagar eller kommunala program och inventeringar.
Riksintresse:
Områden eller resurser som anses ha ett högt nationellt värde, till exempel natur, kultur och infrastruktur. Riksintressen regleras av miljöbalken och plan- och bygglagen (PBL).
Byggnadsminne:
Byggnader som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan få skyddet byggnadsminne. Det är den högsta typen av skydd för en enskild byggnad som finns i Sverige. Byggnadsminnen omfattas av kulturmiljölagen (KML).
Litet q:
Det högsta skyddet en byggnad kan få i en detaljplan. Det är denna klassificering som i många fall lite slarvigt omnämns som “k-märkt”. Litet q innebär att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Kan inkludera exempelvis interiör och underhåll som i vanliga fall inte är bygglovspliktigt.
Litet k:
Betyder att byggnaden har ett kulturhistoriskt värde som ska tas tillvara på och att byggnadens karaktärsdrag beaktas när ändringar görs. Det kan till exempel handla om vilken kulör en fasad ska ha eller hur fönstren ska se ut.
Litet r:
Innebär rivningsförbud.
Stort Q:
Behandlar hur en miljö eller byggnad får användas. Användningen ska anpassas till byggnadens kulturvärden.
Byggnader som tillkommit före 1920:
All kvarvarande bebyggelse före 1920 anses uppfylla kraven för värdefull bebyggelse även om det inte finns någon specifik motivering till varje enskilt objekt.