Vi tycks med stora kliv vara på väg in i kultursamhället. Ett samhälle där kulturen fått en ny roll som en viktig aktör när det gäller att skapa jobb och göra en stad attraktiv.
För vem vill bo i en stad utan kultur?
För tolv år sedan fick Göteborg ett nytt operahus. Köpenhamn invigde sin nya opera 2005 och i april 2007 är det dags att inviga i Oslo.
På närmare håll har Vara kommun byggt ett konserthus och Tjörn har fått ett akvarellmuseum.
I Kungälv gick medborgarna man ur huse när kommunen ville avveckla musikskolan. Det blev folkomröstning och musikskolan är kvar. Flera stadsdelsbibliotek i Göteborg levde länge under hot om nedläggning – några stängdes också – men sådana förslag hörs inte längre.
Exemplen på hur kulturen ifrågasätts allt mindre och i stället blivit en del av den positiva bilden av en stad eller kommun är många. Ingen kommun vill få stämpeln som kulturfientlig. I dag är kulturen en del i en stads eller regions marknadsföring.
– Nästan alla kommuner har en ny slags kulturpolitik som handlar om hur man ska få folk att flytta dit eller åtminstone behålla sina invånare, säger Peter Aronsson. Han är historiker och professor vid Linköpings och Växjö universitet, och forskar bland annat om hur kulturarv skapas och kulturens framväxt och förändring.
Det finns olika sätt att mäta
Men hur mäter man effekterna av kultursatsningarna? Det finns gott om kunskap om hur man räknar hem evenemang och satsningar på kulturarenor, inte minst i Göteborg. Antal hotellnätter, måltider och inköp i samband med till exempel stora konserter är väl dokumenterade av stadens marknadsföringsbolag Göteborg & Co.
– Men så finns det andra nivåer som är svårare att räkna på, som att kulturen skapar sammanhang i livet och bidrar till människors hälsa. Eller nivån där man bygger nätverk, sociala relationer och förtroende som ger utdelning på lång sikt. Ingen har till exempel kunnat peka på att det är kommunala musikskolan som är anledningen till ”det svenska musikundret”, säger Peter Aronsson.
Trots detta saknas inte argument för att satsa på kultur, men det är sällan de framförs, menar Per Frankelius, ekonom och forskare vid Örebro universitet, som medverkat i åtskilliga sammanhang där kulturens roll i ett innovativt samhälle diskuteras.
– Men det retar mig när kommunpolitiker svepande säger att ”klart man ska satsa på kultur” utan att motivera varför. Ska man satsa skattepengar på något så måste man ha bra argument för det, säger Per Frankelius.
Han ger i huvudsak fem skäl till varför det lönar sig att satsa på kultur i dag. Ett är att högt specialiserade företag söker sig till platser där det finns ett rikt kulturliv. Ett exempel är läkemedelsföretaget Pfizer som valde Köpenhamn för sin forskningsverksamhet för att staden har ett stort utbud av kultur.
– Högpresterande medarbetare i alla sektorer tycks dra sig till orter med utvecklad kultur, säger Per Frankelius.
Kultur kan bryta en nedåtgående trend
Ett annat argument är att det finns städer som blommat upp, tack vare satsningar på kultur. Newcastle i England var i ett bedrövligt skick när man beslutade sig för att bygga kulturinstitutioner och rusta upp byggnader. Det fick stor uppmärksamhet i medierna och efter ett tag visade det sig att studenterna stannade kvar och företag flyttade in. Den nedåtgående trenden hade vänt.
– Enligt ledande ekonomiska tidskrifter som Business Week, som gjort en analys av processen, har investeringarna hämtats hem, säger Per Frankelius.
Att industriföretag och andra traditionella verksamheter i näringslivet mer och mer integrerar kultur, både i sin marknadsföring och för personalen, är ytterligare ett argument. Nya produkter lanseras allt oftare med kulturinslag av något slag. Kulturen förekommer dessutom i allt mer komplexa sammanhang, till exempel Nobelfesten, som kräver stor professionalitet och kompetens att genomföra.
Kultursektorn i sig innehåller också krafter som genererar tillväxt.
– Alla kanske inte håller med om att musikalen Mamma Mia är kultur. Men faktum är att den sätts upp över hela världen och ses varje dag av 20.000 människor, säger Per Frankelius och tillägger:
– Dessutom verkar det som om vi människor har ett inre behov av kultur. Redan de gamla romarna satsade på bröd och skådespel.
Elisabeth Gustafsson