Levande historia i Göteborg får utvidgat uppdrag. Nu ska brott inom alla typer av politiska system vara grunden för diskussioner om mänskliga rättigheter.
– Bra – men det behöver förankras i en konkret plan för att motverka rasistiska tendenser, säger Samuel Engelhardt, lärare på Angeredsgymnasiet.
Levande historia startade 1998 som ett stöd till den nationella kampanjen med samma namn. Syftet var att skolungdomar skulle få ökad kunskap om förintelsen av judar under andra världskriget.
Efter hand utökades uppdraget till att omfatta brott mot mänskligheten som skett under kommunismregimer och andra totalitära politiska system.
Mänskliga rättigheter
I början av maj beslutade kommunstyrelsen att utvidga uppdraget ytterligare. Utgångspunkten den här gången är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
– Alla ismer och ideologier omfattas. Det gör uppdraget både svårare och intressantare, säger Lennart Engström på Levande historia.
Att en kommun har FN-deklarationen som plattform för en verksamhet är ovanligt, enligt Elisabeth Abiri, forskare vid Göteborgs universitet.
– Därför är det roligt att en så pass stor kommun som Göteborg gör en sådan här markering, säger hon.
Vad det innebär i praktiken är för tidigt att säga. Men i uppdragshandlingen understryks att Göteborg är en multietnisk och multireligiös stad. Drygt 20 procent av invånarna är födda utomlands.
– Alla, både nya och gamla medborgare, ska känna sig trygga och bekräftade som göteborgare. Oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller religiös tillhörighet, säger Lennart Engström.
Grunden är historiska exempel
Själva grundtanken med Levande historia är att konkreta historiska exempel ska fungera som underlag för demokratiundervisningen i skolorna. Diskussioner kring brott som skett – och sker – mot mänskliga rättigheter ska stimulera till reflektioner om människors lika och okränkbara värde.
Samuel Engelhardt, lärare på Angeredsgymnasiet, är engagerad i frågan hur fördomar kan motverkas. Han efterlyser en konkret plan.
– Det måste finnas ett naturligt forum för de här viktiga frågorna, som följer eleverna från början. Jag tror det skulle undanröja många fördomar bland ungdomar.
Han förespråkar att inre samhällskunskap – livskunskap – blir ett obligatoriskt skolämne.
– Att ingripa vid akuta situationer är nödvändigt – men ofta för sent. Det går inte att diskutera i affekterat tillstånd. Man måste ha en icke-dömande attityd, säger Samuel Engelhardt.
Elisabeth Klingberg
Kontakta Levande historia: tel: 031 – 61 10 00, e-post: levandehistoria@levandehistoria.goteborg.se www.levandehistoria.goteborg.se