Liten minskning av socialbidragen förra året

Minskningen på en procent motsvarar cirka elva miljoner kronor. Det ligger långt från kommunledningens mål från 1999 att socialbidragen, eller försörjningsstödet som det heter numera, ska minska med en tredjedel. Det målet skulle vara uppnått 2004, men har nu flyttats framåt på obestämd tid.

Ingen minskning i sikte för långtidsberoendet

– Det långsiktiga målet ligger kvar. Men vi ser inga snabba lösningar. Jag tror att den här lite makliga minskningstakten fortsätter framöver, säger Jan Svensson, planeringsledare på stadskansliet.

Jan Svensson samordnar arbetet med att minska bidragsberoendet. Den senaste statistiken för 2005, som nu har redovisats för kommunstyrelsen, visar att 21.872 familjer i Göteborg fick försörjningsstöd någon gång under 2005, en minskning med 280 hushåll.

– Minskningen ligger i de korta ärendena, alltså hushåll som har tillfälligt behov av hjälp. Tyvärr går det inte att skönja någon minskning i gruppen som är långtidsberoende av bidrag, säger Jan Svensson.

Tvärtom har den gruppen ökat lite och består nu av drygt 9.000 hushåll. Långtidsberoende innebär att man fått försörjningsstöd under minst tio av de senaste tolv månaderna. På tre år kostar den gruppen sex gånger mer än de som får korttidsbidrag.

Jobben har inte blivit fler

– Men detta handlar inte bara om att det kostar pengar. Det är också väldigt dåligt för individer att leva på bidrag. Det passiviserar, håller människor i utanförskap och risken är stor att man ”låses in” i systemet när man fått bidrag under ett år eller mer, säger Jan Svensson.

Främsta orsaken till att försörjningsstödet inte minskar mer är att jobben inte blivit fler. Sysselsättningsgraden i Göteborg ligger runt 77 procent, klart under regeringens mål på 80 procent. I vissa stadsdelar har bara 50 procent ett arbete.

Fyra stadsdelar – Gunnared, Lärjedalen, Bergsjön och Biskopsgården – betalar ut mer än hälften av försörjningsstödet.

– Folk kommer inte i jobb i den takt alla önskar. Om det inte finns efterfrågan på arbetskraft, är det inte lätt för socialtjänsten att bryta ett bidragsberoende, konstaterar Jan Svensson.

– Många kanske tror att arbetsmarknadspolitik bara behövs i lågkonjunktur, men det behövs lika mycket i högkonjunktur för de grupper som befinner sig långt från arbetsmarknaden och som kanske har slutat hoppas att de nånsin ska få ett jobb. Om något ska hända där, krävs ofta intensivt arbete från personal som kan hjälpa, stötta och motivera.

Illavarslande att 18-24-åringarna blir fler

– Det kan handla om att erbjuda praktikplatser eller utbildningar, eller att folk som är dödströtta på att söka jobb behöver bli bättre på att söka jobb. Biskopsgårdens jobbcenter Äpplet är ett exempel, men det finns liknande aktiviteter i flera stadsdelar, säger Jan Svensson.

Han är övertygad om att de flesta stadsdelar idag arbetar mer aktivt än för några år sedan med att minska bidragsberoendet. Stadsdelarna har även blivit bättre på att samarbeta sinsemellan och på att samverka med till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

En illavarslande signal är att ungdomarna, 18-24 år, är den enda åldersgrupp som ökar i socialbidragsstatistiken, från 900 till 974 personer mellan 2001 och 2005.

– De slutar skolan och får inga jobb, känner sig inte efterfrågade och hamnar i utanförskap. Sånt tär på människor, därför är det väldigt angeläget att ungdomar kommer i sysselsättning snabbt i stället för att hamna i bidragsberoende, säger Jan Svensson.

Läs också:
• Blandat resultat för Äpplet Job Center under första året