För att få svaret får vi gå tillbaka till mitten av 1700-talet. Då utvandrade en släkt Petersen från Tyskland till Sverige och kom till Göteborg. Flera släktmedlemmar grundlade ansenliga förmögenheter genom att engagera sig i Ostindiska Companiet. Omkring 1750 köpte en av dem, Lorens Petersen, tillsammans med Fredrik Damm, ett så kallat landeri, utanför Göteborgs vallgravar, alltså ”långt ute på landet”. 1771 blev Lorens Petersen ensam ägare till egendomen och döpte den då till – Lorensberg.
Värdshus och tivoli
1823 köptes egendomen av vinhandlaren AH Evers, som av staden fick värdshusrättigheter mot att ”hålla parken och trädgården tillhanda för stadens bättre innevånares begagnande till promenad, samt upprätta ett förstklassigt värdshus”.
Musikdirektören vid Göta Artilleriregemente, Frans Cabré, övertog 1840 anläggningen och öppnade ett slags tivoli, med bland annat en teaterlada, en kägelbana och en hästdragen karusell. Lorensberg var faktiskt något av en föregångare till våra dagars flotta nöjespark Liseberg – men, skall det sägas, inte med det bästa rykte…
Den 1 december 1864 brann hela härligheten ner! Eldsvådan syntes över hela staden och samlade massor av åskådare. Lyckligtvis omkom ingen människa i branden, men 20 av de hästar som drog karusellerna, blev lågornas offer.
1867 köptes det brandhärjade området av Robert J Graf, som lät den berömde arkitekten A Heilborn svara för återuppbyggnaden av Lorensberg. I en vacker park av engelsk typ, reste sig snart en ståtlig restaurang med festvåning och uteservering, musikpaviljonger mm. Nu återvände den mer förnäma publiken och Lorensberg blev oerhört populärt, trots att det fortfarande ju låg ”utanför staden”. Men denna ”långresa” hade nu underlättats av att man upprättat en busslinje mellan Brunnsparken och Lorensberg… 1885 inlöste Göteborgs stad besittningsrätten för Lorensberg, medan restaurangrörelsen arrenderades ut.
Sophus – ett strålande kapitel
Den 1 april 1910 övertog så en viss Sophus Petersen restaurang Lorensberg – och därmed började det mest strålande kapitlet i krogens historia. Tyvärr också det sista… Sophus Petersen – som inte hade något släktskap till grundaren Lorens Petersen – uppfyllde med råge kraven på att en ”skickelig tractur” skulle svara för värdskapet. Född den 6 maj 1873, i Nykøbing-Falster i Danmark, hade Sophus danskens genuina matintresse med sig från början.
1897 började han sin internationella utbildning till krögare, genom att (med 30 kr på fickan!) resa till Berlin och Hotel Kaiserhof. Karriären fortsatte via de förnämsta restaurangerna i Paris och London. 1905 kontaktades han av Grand Hotel i Göteborg, som ville ha en ny direktör. Där var han i fem år, innan han övertog Lorensberg – resten är svensk kroghistoria… På Lorensberg satte Sophus en ära i att själv alltid ta väl hand om sina gäster, något som han också noga inpräntade i personalen.
Inför Göteborgsutställningen 1923 rustade Sophus upp Lorensberg, med bland annat en ny frysanläggning och framförallt, ”min nye fine spis”, som han brukade säga. Ett tyskt ”underverk” med åtta genomgående ugnar och sexton självbalanserande luckor, samt ett rörsystem som levererade varmvatten för disk. Denna härliga spis fungerade ända fram till dess Lorensberg stängdes 1956.
Men Sophus, som i november i fjol fick en gatstump på Lorensbergsområdet uppkallad efter sig, var mer än bara krögare. Det var på hans initiativ Lorensbergsteatern byggdes 1916. Det var på sin tid Europas modernaste teater med bl a vridscen och rundhorisont – som är i bruk än idag! Sophus tog själv tog de ekonomiska riskerna och sedan skänkte teatern till staden, mot att han själv fick ett långt arrende.