En lösnagel i salladen blir en ondskefull kvinnlig restaurangägares fall genom att hälsovårdsinspektören kommer på besök och spårar nageln till kvinnan.
Restaurangen stängs och de anställda befrias. Så ser den hunsade kallskänkans önskedröm ut i filmform. Hämnd är en rätt som bäst servas kall.
Fick in ett 30-tal historier
När konstnärsparet Oliver Kochta-Kaleinen och Tellervo Kaleinen för ett år sedan gick ut i media och bad om göteborgarnas värsta jobbhistorier var de rädda att ingen skulle svara.
– Vi hade läst att Sverige har bästa arbetsmiljön i världen men vi fick in ett 30-tal historier, berättar Oliver.
Berättelserna skulle beskriva jobbsituationen men också hur man önskade att den skulle vändas till något bra och positivt. Själva idéen föddes genom ett annat projekt där man lät folk få sjunga ut sitt missnöje i klagokörer. Det visade sig att mycket av missnöjet fanns på arbetsplatsen.
– Vi tillbringar mycket tid på jobbet och då uppstår också många situationer där man kan vantrivas, säger Oliver.
Han och Tellervo har intresserat sig för hur individen förhåller sig till gruppen och lät de som skrev berättelserna få vara med i filmprocessen de ville.
”Spännande att se så många olika miljöer”
Av de 30 bidragen återstod efter en tid fyra stycken.
– Men det kunde lika gärna ha varit sex eller åtta, vi hade inget bestämt antal och vi valde egentligen inte, utan av olika anledningar blev det dessa. Det fanns till exempel en annan historia om en man som ville göra hamburgare av chefen som gärna hade gjort film av, men vi hörde inget av honom så det blev inget.
Förutom filmen om kallskänkan handlar en om en personlig assistent, en utspelar sig på ett kontor och i den fjärde har en metallarbetare huvudrollen.
– Det har varit spännande att få se så många olika miljöer när vi har spelat in, säger Oliver.
Samtidigt erkänner han att det var pressande att hinna med alla fyra filmerna.
En del i en större utställning
Filmerna visas som en del av en större utställning som heter History acts och som tänjer på historiebegreppet. Bland annat visar man en rekonstruktion av en installation som Björn Lövin gjorde i början av 1970-talet, egentligen innan begreppet installation fanns.
– Jag hade ett vykort att utgå från. Sedan har jag letat i arkiv och på museer för att hitta ledtrådar till hur installationen såg ut, berättar Andreas Hagström på Konsthallen.
Installationen handlar om mordet på en uppdiktad försäkringsbolagschef med den något ovanliga affärsidén att försäkra mot lycka och inte olycka. Längre in i Konsthallen finns en snårig och rostig apparat där det rinner vatten genom rör på komplicerade vägar.
Det är en apparat som på ett pedagogiskt sätt visar pengaflödet i en ekonomi beroende på skatter, sparande och utgifter. Kanske bär den på lösningen till dagens finanskris?
På utställningen History acts visas bland annat en rekonstruktion av installationen ”In memoriam” gjord av Björn Levin i början av 70-talet. Foto: Niklas Aronsson