Marie öppnade sitt hem för Janyn när han var fem år

Janyn var bara tio månader när han först kom in i Maries liv. Då blev hon kontaktperson för honom och hans syster, som båda var hos henne varannan helg.

– Jag jobbar som dagbarnvårdare och har alltid jobbat med barn på olika sätt. Jag hade tidigare varit kontaktperson för två andra pojkar och när det uppdraget avslutades ville jag fortsätta hjälpa till. Det är en väldigt fin känsla att kunna stötta på det här sättet, säger Marie.

Under några år träffade hon barnen regelbundet och planen var att det skulle fortsätta på samma sätt tills det extra stödet inte behövdes längre. Men ödet ville annorlunda. När Janyn var fem år behövde han plötsligt ett hem där han kunde vara på heltid. Marie tvekade aldrig över att det hemmet skulle vara hennes.

– Det var bara så självklart! Att släppa iväg honom var liksom inget alternativ. Och det beslutet har jag inte ångrat, säger Marie.   

Fått bra stöd när det varit tufft

När man öppnar sitt hem för ett barn som behöver stöd krävs det lite extra engagemang. Barnet förstår inte alltid varför det måste flytta från sina biologiska föräldrar och det är ofta mycket känslor att hantera. Så var det även för Janyn.

– Det är klart att det har varit tufft ibland. Särskilt i början var Janyn ofta ledsen och sov dåligt. Vi har verkligen fått kämpa tillsammans på alla håll och kanter. Men när det har varit som tuffast har vi fått bra stöd och samtal genom socialtjänsten och det har alltid funnits någon att ringa, säger Marie.

Hon berättar att hon gick en grundutbildning innan hon blev familjehem, vilket var en bra hjälp. Där träffade hon andra som var i samma situation och många av dem har hon fortfarande kontakt med. Janyn har också haft bra stöd från sin socialsekreterare, som han träffade en gång i månaden.

– Jag har haft samma person under alla år, vilket känns väldigt bra. Vi har alltid haft en fin relation och det har varit enkelt att prata med henne. Hon har hjälpt mig att utvecklas både kommunikativt och mentalt, säger Janyn.

Vill bli polis och hjälpa andra

Marie har även en biologisk son, som redan hade flyttat hemifrån när hon blev familjehemsmamma. Han tog direkt till sig Janyn som en lillebror.

– Han är som min riktiga bror och nu har han egna barn som kallar mig för farbror. Jag har haft en väldigt fin uppväxt hos Marie, som alltid har stöttat mig. Hon är en otroligt bra mamma, säger Janyn.

I dag är han vuxen och fyller snart 21 år. Efter att ha pluggat ett tag i Australien bor han återigen hos Marie i lägenheten i Mölndal. Här brukar de laga mat, promenera och titta på serier tillsammans. Just nu har Janyn siktet inställt på att komma in på Polishögskolan.

– Marie har inspirerat mig i mitt yrkesval och jag känner att jag också vill hjälpa andra så som hon har hjälpt mig. Jag tror faktiskt att jag har utvecklats till en bättre person tack vare att jag har bott i familjehem, säger Janyn.

Är stöd för ett nytt barn

För ett par år sedan bestämde sig Marie för att bli kontaktperson för ett nytt barn. Så nu bor även en sexårig kille hos henne varannan helg.

– Det är klart att man vill göra det här igen. Tänk att jag har fått vara med och fått se Janyn växa upp till den här snälla och omtänksamma killen. Det känns så stort att ha fått vara en del av hans liv och det vill jag såklart fortsätta vara även nu när han är vuxen, säger Marie.

Vad skulle du säga till andra som funderar på att bli familjehem?

– Tveka inte. Du hjälper någon i en situation som är svår och blir som en backup för en annan familj. Det som krävs är att man är lyhörd och har mycket tålamod. Och ett rackarns stort hjärta.