”Med ålderns rätt” spred kunskap och hopp

Drygt 150 personer var på plats för att följa det fullspäckade programmet. Först ut bland föreläsarna var Brittis Edman och Anna Jacobsson från Institutet för mänskliga rättigheter. De presenterade rapporten ”Hemma är någon annanstans”, som bland annat bygger på 50 intervjuer med äldre personer, chefer och omsorgspersonal på åtta särskilda boenden.

Ålderism normaliserar brister i äldreomsorgen

För att rama in undersökningens resultat visade de upp ett citat från en kvinna på ett boende som verkligen känns i magen:

”Vi pratar inte om vem man är. De frågar inget, jag berättar inget.”

Enligt rapporten tillskrivs inte äldre personers identitet och personliga bakgrund tillräcklig betydelse för att individanpassa omsorgsinsatserna.

– Det är visserligen bra att aktiviteter arrangeras på boenden, men de utformas ofta utifrån en stereotyp bild av äldre, menar Brittis Edman.

I rapporten presenteras följande problem: Ålderism normaliserar brister i äldreomsorgen och människorättsperspektivet är svagt inom äldreomsorgen. Dessutom är kunskapen låg om mänskliga rättigheter och deras innebörd plus att möjligheter till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade.

– Ofta är vi väldigt åldersfixerade. En persons livssituation eller erfarenheter säger ofta mycket mer än en siffra, säger Brittis.

På frågan om vad hon har för medskick till oss som på olika sätt arbetar med och för äldre personer har Brittis ett konkret förslag.

– För att tackla ålderismen kan vi i varje arbetsgrupp behöva fundera över hur vi själva är påverkade av och hur vi bidrar till ålderismen, säger Brittis.

Ålderismen ett återkommande tema

Ålderism är ett ord som återkommer under flera av föreläsningarna i olika perspektiv. Karin Bryngelsson, hr-specialist i Göteborgs Stad, konstaterar exempelvis att ålderismen kostar samhället miljarder i förlorad produktivitet. Hon beskriver att vi behöver bli bättre på att se äldre som en resurs och skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Maria Edström, docent i journalistik, menar i sin tur att ålderismen är påtaglig i media på flera sätt. Bland annat saknas ofta äldres röster och de skildringar som finns är ofta ensidiga. Hon resonerar också kring hur AI kan riskera att befästa stereotyper och ålderism.

Sofi Fristedt, arbetsterapeut och docent i hälsa och vårdvetenskap berättar vidare att äldre sällan får vara involverade i utvecklingen av välfärdsteknik de själva ska använda.

Life filming en metod för delaktighet

Ett exempel på där äldre fått vara delaktiga är projektet där bra och dåliga platser i staden under värmebölja dokumenterats utifrån seniorers perspektiv. Metoden som använts kallas Life filming och det är en digital metod för ökad delaktighet. Med hjälp av Ipad-kameror har seniorer fått dokumentera utmaningar och lösningar som de ser i olika utomhusmiljöer i städer.

– En bild säger mer är tusen ord så vad säger då inte en film, säger Johanna Johansson, arbetsterapeut och doktorand i hälsa och vårdvetenskap vid Hälsohögskolan i Jönköping.

Vi får se två resultat från projektet som Inger Jönsson och Inger Lundblad skapat. De visar och beskriver i sina filmer bland annat platser där de saknar bänkar i skugga, saknar ryggstöd, hade önskat lite mindre steril miljö och andra tankar.

– Jag skickade in filmen jag gjorde i Trädgårdsföreningen till stadsmiljöförvaltningen som svarade att de ska ha detta i åtanke när de bygger framöver. Jag har också spelat in flera andra filmer och varit runt och visat filmer på exempelvis olika mötesplatser. Jag har till exempel filmat på Grönsakstorget i Göteborg där min idé är att man skulle kunna göra Gustav Adolfs torg till ett mobilt trädgårdstorg på samma sätt, berättar Inger Lundblad.

Inger Jönsson får frågan på scen om att nämna en tanke om hur städer kan förbättras är hon bestämd i sitt svar.

– En!? Nej, jag vill ha flera! Jag vill ha skönhet och svalka och tillgång till oaser som liknar kolonilotter. Och det måste vara nära så jag slipper gå trappa upp och trappa ner. Jag vill ha flera sorters träd som ger dofter och minnen, säger Inger Jönsson.

Vi blir lyckligare med åren

Pär Bjälkebring, docent i psykologi vid Göteborgs universitet, visade att vi är som lyckligast när vi är barn. Därefter dippar lyckan under medelåldern för att sedan öka igen efter 50.

Äldre och yngre kan se väldigt olika på vad det är att vara lycklig. För yngre handlar det ofta om att känna sig upprymd, intresserad och glad medan äldre i stället förknippar lycka med att vara nöjd, lugn och tillfreds med livet. En i publiken som känner igen sig i den beskrivningen är Kerstin Wennblad.

– Ja, jag känner igen mig. Tidigare förstod jag mig inte på äldre som knappt gjorde något och som var nöjda med det. Nu känner jag i stället igen mig väldigt väl i det här med att vara tillfreds med det lilla, berättar Kerstin.

Dagen avrundades med livepod med Äldrebyrån som drivs av Helena Bjurbäck och Hanna Mac Innes och ett panelsamtal med seniorer och äldreombudsman Kristin Eliasson.

– Idag har vi både fått inblick om utmaningar och utblick om vart vi ska. Använd din röst och var den förändring du vill se, avslutar konferencieren Helena Bjurbäck.