Hemtjänstens nattpatrull i Lundby har sällan en stilla natt.
Personalen är i ständig rörelse och kan när som helst få ett larm.
Men jobbet består också av frihet, variation och uppskattning.
Lotta Lindahl glider tillbaka in i den röda miljöbilens förarsäte efter arbetspassets första hembesök. Hon är försedd med en gigantisk nyckelknippa – och ett ännu större leende.
– Vi blev kallade ”mina änglar”. Det blir vi varje gång vi är där, berättar hon glatt innan hon med van hand rattar vidare kors och tvärs genom ett gatlyktsupplyst Lundby.
– Det blir mycket tid i bilen, konstaterar hon och styr mot en bensinstation i Brunnsbo för att inte riskera stopp under den fortsatta nattkörningen.
Två lag som arbetar natt
Tillsammans med Lena Pedersen utgör Lotta det ena av två tvåmanslag som bistår stadsdelens äldre med social omsorg denna kyliga förvinternatt mellan tisdag och onsdag. Den andra duon består av veteranerna Lena Torvaldsson och Sonja Söderlund, som båda har jobbat natt i hemtjänsten i 20 år.
Av sekretess- och integritetsskäl är reportageteamet inte med under hembesöken, men patrullens egen sammanfattning av arbetet ser ut ungefär så här:
Omsorgstagarna får hjälp med att sköta hygienen, lägga sig, vända sig, gå på toa, byta inkontinensskydd och få i sig kvällsmat och medicin. Förutom dessa inplanerade så kallade tillsyner – som ibland just handlar om att bara se till att allt är okej – åker de bägge arbetslagen även iväg på larmutryckningar. Det kan till exempel vara någon som har ramlat eller blivit plötsligt sjuk och mycket fixar nattpatrullen själv, men ibland kontaktas hemsjukvård eller ambulans. Dock är det långt ifrån alltid det rör sig om fysiska problem:
– Många larmar för att de är oroliga, ledsna eller känner sig ensamma, säger Lotta.
– Det märks att allt fler äldre bor hemma så länge som möjligt, säger Lena Pedersen, samtidigt som bilen snirklar fram genom ett nersläckt villaområde.
– Här ser man ofta rådjur, berättar Lotta och stannar utanför ett rart litet enplanshus i ett skogsbryn.
Patrulltjejerna försvinner med raska kliv ut i mörkret och dyker upp igen en stund senare i ett moln av handdesinfektionsmedel.
Av Lundbys tio ordinarie nattarbetare i hemtjänsten är samtliga kvinnor. Manlig personal förekommer, men mest som extrapersonal eller vikarier.
– Det har alltid varit så, och det är synd. Vi skulle gärna se att det kommer in fler killar, säger Lena Torvaldsson under en kort paus i fikarummet i Kyrkbyhemmets bottenplan.
– Det är inte ofta vi hinner sitta så här. Direkt när man går på passet är det massor av papper att gå igenom, sedan är det bara att rusa, säger hon.
Svårt att sova ut
De bägge Lenorna, Lotta och Sonja jobbar alla deltid, vilket innebär ungefär 13-14 nätter i månaden, och de medger att det finns nackdelar med arbetstiderna.
– Ibland är det svårt att få sova ut ordentligt. Alltid är det någon som börjar borra eller ringer på dörren. Och när man är ledig kan det ta ett par dagar att rätta till dygnsrytmen, säger Sonja.
Stressen, de många tunga lyften och den låga lönen är andra nackdelar med jobbet. Fördelarna handlar bland annat om mer ledig tid med barnen och ett fritt och varierande arbete:
– Man jobbar självständigt och fattar egna beslut, säger Sonja.
– Och man vet aldrig vad som väntar. Sedan har man ju valt det här yrket för att man tycker om människor – man lär sig mycket av de äldre, säger Lena Torvaldsson och sätter ner kaffekoppen.
Dags för änglarna att lyfta igen.
ULF BENKEL