Nu ska allt stöd till brottsoffer i Göteborg kartläggas
– Med det här utvecklingsarbetet tar kommunen och universitet ett unikt helhetsgrepp, som jag inte tror någon gjort förut, säger Ann Hanbert, projektkoordinator vid sociala resursförvaltningen.
– Vi ska alltså inventera inte bara kommunens eget stöd, utan alla verksamheter som en brottsutsatt i Göteborg kan tänkas komma i kontakt med. Och hur man samverkar – var det skaver, var det inte fungerar, säger Ann Hanbert.
Lätt att bli utan stöd eller hamna fel
En människa som utsatts för brott är ofta i kris, läget är akut. Har man då ingen erfarenhet av vart man ska vända sig för att få stöd, är det lätt att bli utan stöd eller hamna fel.
– Idag har många svårt att hitta rätt. De bollas mellan olika myndigheter, får kanske en kontaktperson på Försäkringskassan, en hos polisen och andra inom socialtjänst eller sjukvård, säger Ann Hanbert.
– Rättsprocessen är ofta svår att begripa, liksom frågan om skadestånd. Många vet inte ens att man kan söka skadestånd. Så det är lätt att falla mellan stolarna.
”Ungdomar en svår grupp att nå”
Göteborg har redan en brottsofferjour och ett Stödcentrum för unga brottsoffer. Men projektet ska inte tolkas som kritik mot deras arbete.
– Nej, de är bara en liten del av allt som finns. Vi vet att bland annat ungdomar är en svår grupp att nå, men det är ett långsiktigt förankringsarbete att göra sig kända, säger Ann Hanbert.
Projektet startar på uppdrag av kommunstyrelsen. Redan från början är fyra forskare vid Göteborgs universitet inkopplade.
I första fasen ska man inventera den befintliga stödverksamheten brett, för att få en bild av vilka verksamheter en brottsutsatt göteborgare kan komma i kontakt med.
850.000 från kommunstyrelsen
Fas två handlar om att genomlysa alla kommunalt finansierade verksamheter på området. Här ska forskarna särskilt studera hur socialtjänsten hanterar stödet till brottsoffer som själva begår brott.
De två första faserna i projektet väntas ta ett år och bekostas av 850.000 kronor från Göteborgs kommunstyrelse och 400.000 kronor från Brottsoffermyndigheten.
Sedan följer fas tre som handlar om de brottsutsattas egna erfarenheter, vilket behov av stöd de har och hur de upplevt stödet de fått – eller inte fått. Här ska man också försöka få erfarenheter från dem som valt att inte polisanmäla brottet, det så kallade mörkertalet.
– Det är en svår fråga hur vi når dem. Kanske kan man annonsera, kanske kan vi få idéer från intervjuerna i fas ett. Där kan alla intervjuade lyfta frågor som de tycker är viktiga, säger Ann Hanbert.
Ska presentera förslag till förbättringar
– Vi vill att fler ska få en positiv erfarenhet av att polisanmäla ett brott och sedan få ett bra bemötande. Det är främst det brottsofferstöd handlar om – ett bra bemötande och någon som kan lotsa en genom processen.
Den avslutande fas fyra innebär att resultaten från fas två och tre läggs till grund för en värdering av kvaliteten på stödet. Och här ska det presenteras förslag till förbättringar, till exempel hur samverkan kan utvecklas – eller avvecklas.
– Om drygt två år ska projektet vara klart. Då hoppas jag att vi har bra grepp på detta och att det finns förslag till åtgärder framme, så att stödet kan bli bättre, säger Ann Hanbert.