Osakliga löneskillnader snart borta inom Göteborgs Stad

År 2000 konstateras att 22 olika yrken inom Göteborgs stad hade lägre löner än stadens rekommendationer. I de flesta fall handlade det om kvinnodominerande yrken.

Skillnaden har minskat med 1000 kronor på tio år

Sedan dess har det varit ett prioriterat mål att åtgärda osakliga löneskillnader. Enligt jämställdhetslagen ska varje förvaltning göra en väl dokumenterad lönekartläggning och dessutom analysera vad eventuella löneskillnader beror på. De måste också upprätta en handlingsplan och agera efter den.

– Vår definition av osakliga löneskillnader är de löneskillnader som föreligger mellan män och kvinnor när man tagit hänsyn till de löner som styrs av marknaden, säger Björn Seve, förhandlare på Göteborgs Stads personalenhet.

Efter knappt tio år har staden lyckats justera upp lönerna. År 2000 var kvinnornas medellön 85,4 procent av männens medellön. Det innebar att de i snitt tjänade knappt 3.000 kronor mindre i månaden jämfört med männen.

Enligt 2009 års lönestatistik har kvinnorna närmat sig männens medellön. De tjänar 92 procent av männens medellön, vilket innebär 2.000 kronor mindre i plånboken.

– Därmed är målet i det närmaste uppnått. Enligt min bedömning är de osakliga löneskillnaderna utjämnade vid 92,2 eller 92,3 procent, säger Björn Seve.

Vissar yrken släpar efter

Han menar att det är orimligt att staden ska ha som mål att kvinnor i snitt ska tjäna lika mycket som männen. De flesta som är anställda inom Göteborgs stad arbetar i kvinnodominerande yrken inom vård och omsorg som inte kräver eftergymnasial utbildning.

Och lägre utbildning betyder lägre lön.

– För stora kvinnodominerande yrken styr vi också löneutvecklingen själva, eftersom vi inte behöver ta hänsyn till en konkurrerande privat marknad. När det gäller civilingenjörer eller arkitekter tvingas vi betala högre löner för att få folk, säger Björn Seve.

Men fortfarande finns kvinnodominerande yrken inom staden där lönenivåerna behöver höjas.

– Det handlar om enskilda yrken där vi inte tycker att löneutvecklingen stämmer med vår lönepolitik. Det gäller socialsekreterare med specialkompetens, behandlingsassistenter, förskollärare och fritidspedagoger, säger Björn Seve.