2006-04-20 | 5 min läsning

Ostindisk resa 1746

Vi får här följa några loggboksanteckningar från Ostindiefaren Cronprintzen Adolf Friedrichs resa från ekvatorlinjen till Mauritius i Indiska Oceanen där just nu ostindiefararen Götheborg befinner sig. Besättningen på Cronprintzen Adolf Friedrich serveras självdött får, observerar Kapduvor och svär över de svinkalla vindarna.

Den 2 juni 1746 lättade skeppet ankar från Cadiz i Spanien på väg mot Indiska oceanen och Mauritius. Timmerman och smed hade under resans gång ständiga arbeten med att ersätta och förstärka master och rår.

5A36.jpg
Under tiden skeppet legat i hamn i Cadiz hade det förberetts för vidare seglats.

Segel och master sågs över och reparerades, skeppet tjärades utombords, barlasten flyttades om så behövdes, grönsaker frukt, bröd 100 höns, oxar, brännvin, ärtor, bönor, risgryn och annan proviant, vatten togs ombord.

Från skeppet Freden fick man en halv oxe, från Lovisa och Calmar fick man olja i krukor ombord.

I mitten av juni började man rensa, bulta, torka och packa stockfisken. Flera hajar fångades och det var säker ett välkommet tillskott den annars ganska enformiga matransonen.

11 juli: Upptäcktes en stöld av sju piastrar ombord. Krigsrätt hölls och den anklagade blev dömd till 30 slag av ”katten” som under exekutionen mildrades till 18 slag.

15 juli: De båda kaptenerna inspekterar brödförrådet som ”ofwantil war något mögligt, eljest War maskar i Brödet öfweralt.”

Tisdag 22 juli: Ekvatorlinjen passerades. Flagg hissades och alla som inte förut hade passerat linjen fick betala en avgift, så kallade ”hönsningspengar”, varav hälften gick till de fattiga och resten till Tyska kyrkan i Göteborg.

Onsdag 23 juli klockan 2: Hönsades och döptes de som ej förr passerat ekvatorlinjen. ”Sedan gafs warm Pounsch. Detta skedde under några roliga ceremoniers förrättning.”

6 augusti: Besättningen klagar hos kapten över de miserabla ruttna och maskätna ärtorna som de blivit tilldelade alltsedan skeppet lämnat Göteborg. ”Kockens vårdslöshet med ärtorna framhölls.” Cap-dufwor” började observeras, en delfin fångades och man upptäckte att ”Lejonet war något löst bräckt”. Lejonet var troligen en galjonsfigur.

Söndag 10 augusti: En svår storm rådde. I journalen noterades att man inte kunde koka gröten ”utan gavs ett stycke ost till mans”.

Måndag 11 augusti: ”Till middagen gavs ett självdött får att kokas för besättningen”. Man upptäckte att den svåra stormen skadat en del av vinlagret som hade runnit ut.
Skeppsprästen varnade ”folket” för ogudaktighet. En av matroserna hade varit full under stormen, svurit och varit oförskämd mot prästen. Reparationsarbetet efter stormen fortgick.

5A84_3.jpg
Söndag 17 augusti: Vackert väder men kallt så ”nu begynte om nätterna att gifwa en sup brenwijn åt folket för den starka köldens skull.”

Onsdag 21 augusti: Skeppet hade nu ”slingrat swårt” (rullat) i över en vecka – för att försöka motverka rullningarna flyttades 89 blytackor till mellandäck.

Onsdag 31 augusti: Noterades att alla var friska utom prästen som led av gikt och att en av ”folket” hade fått en släng av ”fallande sot” (epilepsi).

Måndag 8 september: ”I desse dagar har ifrån backen blifwit bortstulit något fläsk och medwurstar från kajutan varför kapten lovade150 daler silvermynt åt den som upptäcker tjuven. Efter bön visiterades alla kistor och togs upp på däcket, samt alla kojer och i mellandäck, öfwer alt, men fanns ej någonting. Varför kapten tog bort pounschen, brenwijn om nätterna och den tillökte fläskransonen”. Kaptenen försökte än en gång att få tjuven avslöjad och erbjöd 10 piastrar åt den som avslöjade förövaren – men förgäves, manskapet teg.

Fredag 9 september: Monsunvindarna började redan då skeppet passerade Godahoppsudden att blåsa ifrån nordost och man blev tvingad att söka en lämplig överliggningsplats för de sex månader som den nordostliga monsunen brukade råda. Man beslutade att försöka på ön Mauritius enligt order. Fler och fler fåglar observerades ju närmare land man kom, bland annat kapduvor och albatrosser.

27 september: ”En hop melancholiske Griller öfwerhopade wår Doctor, så att han mente att ingen tala annat än om honom, hwarför han ock manade Asistenten Schröder på 1 par pistoler, men blef nerstillat.” ”Efter det idag war Skieppets namnsdag gafs Pounsch extra”.

Torsdag 29 september: ”Folket har gud i lov denna månad varit friska. Hwad maten och drickat angår, så war brödet temmeligen mögligt, grynen maskätne och fulle med maskar, köttet och fläsket endast godt. Watnet blifwit godt sedan wij kommit i kallare luft, dock smakade gammalt. Brenwijn gafs ännu om nätterne och poudding alla Lördagar”.

11 oktober: Skeppsbåten sändes till Port Louis på Mauritius efter lots. Här låg skeppet kvar ända till den 23 februari 1747 i väntan på de goda vindarna.



Prenumerera så du inte missar något nytt!