Ostindiska huset före 1894
På denna bild har Ostindiska huset på Norra Hamngatan 12 ännu inte genomgått den stora renoveringen som avslutades 1896. Därför kan vi tidsbestämma bilden till före 1894 det vill säga det år renoveringsarbetet började.
Huset som vid denna tid inrymmer Göteborgs Museum har stått i cirka 150 år med det uttryck det fick genom överintendent Hårlemans ingripande i slutet av 1740-talet. Han godkände nämligen inte stadsarkitekt Bengt Wilhelm Carlbergs magnifika förslag till kompanibyggnad med bland annat en kraftig takbalustrad och en stor fritrappa. Carlbergs förslag hade tydliga likheter med det kungliga slottet vid Stockholms Ström och detta kunde inte godkännas. En kompanibyggnad skulle utstråla ”simplicitet, styrka och varaktighet” menade Hårleman i sitt förslag. Och så fick det bli. Hårlemans utsida och Carlbergs insida.
Byggnaden fick sin plats precis där man önskade – vid den Stora Hamnkanalen där det gick enkelt att lossa de lyxiga varorna från Kina och magasinera dem i väntan på de stora auktionerna.
I 1890-talets Göteborg trängs nu i stället seglande vedpråmar i den Stora Hamnkanalen och i det stora husets källare får museet som öppnades 1861 samsas med andra intressenter med behov av utrymme för vattenburna varor. Gatorna är till för fotgängare, kuskar och typiska varukärror. Öfverums redskapshandel har hyrt in sig i det som idag är museikaféet.
Ibland kallar vi Göteborg den vandrande staden. Med tidigmedeltida rötter i Lödöse flyttades den på 1470-talet till Gamlestan och fanns även en kort period på Gustav Wasas inrådan strax intill Gamla Älvsborgs fästning. Sedan det nuvarande Göteborg grundades har hamnen fortsatt vandringen. Många Göteborgare minns med vemod de livliga hamnaktiviteterna ute i älven med varv, transportfartyg och inte minst Amerikabåtarna. Med större och större transportfartyg har hamnen tvingats att vandra längre och längre ut mot inloppet och havet. Bort från stadens centrum där den en gång hörde hemma.
Idag är det gatunamnen, några pollare och ännu ej igensatta trappor i kajkanten som vittnar om det pulserande hamnlivet mitt i stadens hjärta.