En maestro i förrådetNamn: Benke Stahlén Yrke: Instrumentförrådsföreståndare Arbetsplats: Kommunala musikskolans instrumentförråd, HögsboBenke Stahlén basar över Göteborgs största orkester. En gigantisk ensemble vars instrument han känner utan och innan. Musikerna, däremot, har Benke bara i undantagsfall träffat.– Jag fuskar lite på alla instrument – det kräver yrket. Fast får jag välja blir det mest bas och flöjt, säger Benke Stahlén, 47, som har svårt att tänka sig ett bättre jobb än det som maestro för kommunala musikskolans instrumentförråd.Bland fioler och flöjter, klarinetter och kontrabaser, tromboner och trumpeter har han hittat en harmonisk vardag.För ett antal år sedan tog han konsekvensen av att ingen låtsades om det ursprungliga Bengt-Olov. Sedan dess heter han Benke även i myndigheternas papper.Extraknäcket blev fast tjänstFörsta kontakten med instrumentförrådet fick Benke redan i slutet av 80-talet. Det som började som ett extraknäck ledde så småningom fram till föreståndartjänsten 1995.Förrådet, som sorterar under Örgryte stadsdelsförvaltning, höll på den tiden till i Gamla Lundenskolan och flyttade senare in i Ånässkolan. I december 2004 drog turnén vidare. Sedan dess bor Benke och instrumenten i Buaskolans gamla gymnastiksal i Högsbo.– Det är underbart att ha en egen byggnad, säger han och låter blicken gå ett varv runt i lokalen som fortfarande bär sin historia med stolthet. De numrerade ribbstolarna klär väggen bakom Benkes kollega Jonas Åkerblom som sitter och fixar med ventilerna på en sliten altsaxofon.Förrådet är även verkstadBasketplanens linjer pryder fortfarande golvet och där borta mellan hyllorna står ett pingisbord och väntar på uppmärksamhet. Det kan nog dröja för Benke och Jonas har fullt upp.Totalt omfattar förrådet närmare 2.300 instrument. Tanken är förstås att så många som möjligt ska finnas ute hos spelsugna skolbarn, men förrådet fungerar inte bara som bytesbank utan i hög utsträckning också som verkstad.– Det blir rätt hårt slitage emellanåt, men de allra flesta sköter sig exemplariskt, säger Benke som sällan är så nöjd som när han kommit på en fiffig lösning för ett sargat instrument.– Jag trivs verkligen här, säger han och längtar inte för en sekund tillbaka till åren som professionell musiker med turnélivets alla baksidor. Långa resor, sena kvällar och ohälsosam miljö.Även om Benke tycker sig ha hittat rätt finns det en uppgift han helst skulle slippa:– Att kräva folk på pengar. Det bär mig emot, och det blir bara värre med åren.Men ett bortslarvat eller skadat instrument måste förstås ersättas. Det är en förutsättning för att instrumentförrådet ska kunna leva vidare. Verksamheten finansieras helt genom hyresavgifterna.En tvärflöjt kostar exempelvis 350 kronor att hyra en termin, ett större instrument lite mer. Men Benke är angelägen om att avgiften ska vara hanterlig. Musik får inte bli en klassfråga.– Det märks att folk fått det ekonomiskt tuffare men det är lika många från Angered och Bergsjön som Askim som är kunder hos oss.Vilket instrument är populärast?– Fiolen. Det förvånar mig lite, men så har det varit under alla mina år. Stråklärarna måste vara duktiga på att entusiasmera.– Men mandolinens renässans väntar jag fortfarande otåligt på, säger han och sneglar på en stukad kvartscello. Mannen med en av kommunens längsta titlar verkar redan ha diagnosen klar. LARS HJERTBERGFotnot: Läs mer om instrumentförrådet under resursnämndsverksamheter på www.orgryte.goteborg.seHär presenterar vi i varje nummer en av Göteborgs Stads många anställda.Senaste nytt hittar du på www.vartgoteborg.se