Namn: Johan PalleYrke: Förman för parkvårdslaget Arbetsplats: SlottsskogenHan sköter om stadens hjärtaDet är tidig måndagsförmiddag i Slottsskogen och parkvårdslagets förman Johan Palle har redan varit på jobbet i flera timmar. Han har mött de ambitiösa morgonjoggarna, han har sett hundägarna med sina jyckar och noterat de första ekipagen i det dagliga barnvagnsrallyt med kursen inställd mot lekplatsen vid Plikta.Egentligen var det mest tillfälligheter som förde Johan till Slottsskogen. Efter uppväxtår i Grebbestad, skogshögskola i Skinnskatteberg och jobb i Örnsköldsvik sökte han jobb på parkförvaltningen för fyra år sedan. Med småbarn i familjen kändes det inte längre lika roligt att åka land och rike runt för att samla in uppgifter om skogsbeståndets olika skador. Men sedan dess vet Johan det mesta om skogens hotbild. I år har han sorgset kunna registrera hur lindmätarlarver och frostfjärilslarver effektivt tuggat i sig Slottsskogens blad och knoppar. De nyplanterade azaleorna fick ett särskilt tufft mottagande.– Först kom rådjuren och åt nästan alla knoppar. Sedan dök larverna upp, säger Johan med en suck.Lockar tusentalsLarverna är som göteborgarna – dom gillar Slottsskogen. Göteborgs gröna lunga lockar tusentals besökare varje dag. Många skulle kanske hellre kalla parken för stadens hjärta. Ett rymligt hjärta.– En del är här redan när jag börjar klockan sju, och sedan kan jag se dem igen när jag är på väg hem vid fyratiden.– Och jag vet åtminstone en man som kommer varenda dag året om, säger Johan som förstås inte bara har koll på göteborgarnas besöksvanor. Han känner igen hackspettarna: både den större och den mindre, mellanspetten, gröngölingen och spillkråkan och han vet att småfåglarna trivs. Han ser ekorrar, grävlingar, harar och en och annan älg och berättar att besökare ofta slår larm om att rådjuren har smitit.– Dom tycker att rådjuren ska vara inlåsta uppe på Barnens zoo, säger han och ler åt stadsbornas aviga omtanke.Johans arbetslag består av tio parkarbetare. En del av dem har en lite trasslig bakgrund med inslag av missbruk och kriminalitet, men personalomsättningen är låg och Johan tar det som ett tecken på att laget trivs ihop.– Det går i rätt riktning för de flesta. Jag tyckte redan från början att det lät intressant att jobba med människor som har den här bakgrunden. Men visst – det är jobbigt när någon trillar tillbaks i sitt missbruk.Ett uppskattat arbete– Även om vi har kuratorer så krävs det också ett eget engagemang – mitt mål är ju att alla ska känna sig trygga och behövda och ha viljan att gå till jobbet om morgonen, säger Johan som aldrig ångrat att han tog det emellanåt ganska krävande jobbet.Och laget får ofta bevis för att deras arbete uppskattas.– Då blir man glad, och de flesta har förståelse för att det ibland kan vara svårt att hinna med – särskilt när vi måste lägga en massa tid på att ta hand om klotter och skadegörelse.Efter semestrarna ska gjutjärnslamporna målas svarta. Den gamla minigolfbanan ska bli picknickområde och lekplatsen uppe i kanten mot gamla Masthugget ska rustas upp.Och så där håller det på.Det ska repareras och snickras nya hänvisningsskyltar. Det ska planteras träd, rensas ogräs, vattnas, röjas, krattas, skottas snö och sandas. Det ska sättas upp, plockas ned och bytas ut. Det ska tvättas klotter, snyggas till, plockas upp och – nästan viktigast av allt – lekplatserna ska alltid ses över.LARS HJERTBERGLänk: www.parkochnatur.goteborg.se/