2006-10-18 | 3 min läsning

På jobbet

Den här artikeln publicerades 2006-10-18 och kan ha hunnit bli inaktuell.

Hon ser till att konsten når utNamn: Barbro Ahlfort Yrke: Intendent på enheten för samlingarna Arbetsplats: Göteborgs konstmuseumHon jobbar mitt emot Karl XII:s likfärd och söker ofta stillheten hos Rembrandt. Som intendent på Göteborgs konstmuseum rör sig Barbro Ahlfort dagligen bland verk och mästare. Fast främst ser hon till att konsten kommer ut på stadens arbetsplatser.Det kallas för depositioner och är en okänd del av museets verksamhet. I kommunala rum – från styrelselokaler till servicehus – står skulpturer och hänger tavlor som egentligen ingår i konstmuseets samlingar. När någon vill låna är det Barbro Ahlfort som hjälper till.– Roligast är när representanter för olika arbetsplatser kommer hit och väljer konstverk ur våra magasin. Jag skulle förstås kunna välja ut något åt dem, men det blir mycket bättre om de själva är delaktiga i valet. Konst är svårt och kan väcka starka känslor, säger hon.Helt fritt får de förstås inte välja. Allt för värdefulla verk måste av säkerhetsskäl stanna inom museets fyra väggar. Dessutom finns det sådant som inte tål att flyttas.– Ibland är konstverken bräckliga, till exempel händer det att färgen gärna vill släppa. Därför måste våra konservatorer ha en del verk under regelbunden uppsikt här på museet.Göran Person lånade konstJust nu finns drygt tusen av museets verk ”ute på stan”, som Barbro säger. Bara undantagsvis har det hänt att museet låtit personer även utanför Göteborg få ta del av samlingarna.– När de ringde från regeringskansliet och sa att Göran Persson gärna ville låna några Göteborgskolorister tyckte vi att det var kul och bra för Göteborg. Vi får väl se nu om Fredrik Reinfeldt vill ha dem kvar eller om vi får tillbaka verken, säger Barbro och skrattar.Hon har jobbat på konstmuseet sedan 1972. Från början är hon lärare, men har haft konstintresset med sig sedan barnsben. Både hennes mor och far var genuint intresserade.– Pappa drömde om att bli konstnär, men det var nog tur för oss barn att det inte blev så. Vi var fem syskon och hade det inte särskilt gott ställt. I stället blev han folkskollärare och kunde teckna på sina långa sommarlov.Att Barbro hamnade på Göteborgs konstmuseum var nästan något av en slump.– Jag hade arbetat som lärare i tre år när skolan jag jobbade på skulle läggas ner. Det var rektorn som visste att museet skulle inrätta några tjänster på den pedagogiska avdelningen.Hon säger att den vanligaste vägen in på ett museum är att börja som guide. I ungefär tio år arbetade Barbro med att ta hand om skolklasser och hålla visningar.– Det händer fortfarande att jag rycker in och har visningar. Nu under Picassoutställningen har jag en introduktion i hörsalen en gång i veckan. Då och då gör jag seniorvisningar. Besvarar allmänhetens frågorI arbetsuppgifterna ingår också att svara på allmänhetens frågor om konst. Barbro sköter tiden före år 1900 och hennes kollega Håkan Wettre besvarar sådant som rör senare perioder.– Förfrågningarna har ökat med e-post och digitalkameror. Kanske vill någon veta om älgen de har hemma på väggen kan vara en Bruno Liljefors. Sådant svarar vi på. Några ekonomiska värderingar gör vi däremot aldrig. Camilla AdolfssonHär presenterar vi i varje nummer en av Göteborgs Stads många anställdaSenaste nytt hittar du på www.vartgoteborg.se



Prenumerera så du inte missar något nytt!