Den första Paddan kastade loss sommaren 1939, men tidningsförsäljaren Lars Andersson vid Kungsportsbron, senare känd som ”Andersson med tunnan”, förde redan 1934 fram idén med vattensightseeing i Göteborg till flera personer, däribland Götaverkens direktör Ernst A Hedén, och några banker. Ingen var dock intresserad av vad man kallade ”ett så hopplöst företag”.
Andersson byggde sig en tidningskiosk i stället, och hans idé hamnade i träda.
Kvinna förverkligade
Det var i stället en kvinna som kom att förverkliga Paddan några år senare. Hon hette Gundel Matsson, och drev tillsammans med kompanjonen Per-Valter Sandeberg den lilla resebyrån Scandinavia Bureau i Arkaden.
1938 försökte hon utan framgång intressera Turistbyrån för projektet. I stället mätte hon själv den fria höjden vid de olika broarna under olika väderförhållanden, och fick sin kompanjon med på att finansiera projektet med pengar från deras lilla resebyrå, och så drog de igång på egen hand.
Uppochnervänd sköldpadda
En ombyggd koster som kunde ta upp till 12 personer och drevs med en s k albinmotor, och som enligt Gundel Matsson själv ”såg ut som en sköldpadda när den låg uppochned”, blev den första båten.
Den 15 juni 1939 gick första turen med betalande passagerare – från östra sidan av Kungsportsbron, där stationen låg i början. Biljetter kunde köpas i ”Turist- Kiosken”, det vill säga den som Lars Andersson startat, och därmed fick också den ursprunglige idékläckaren vara med på ett hörn!
En speciell service den första tiden var att passagerare kunde få kliva på efter vägen, till exempel vid Hotellplatsen. Pressen, som gjort en provtur dagen innan, var lyrisk:
”Varje gott uppslag, som kan göra sommar-Göteborg attraktivare för turisterna – och även för göteborgarna själva för den delen – hälsas med tillfredsställelse, och i dag hälsar man därför motorbåten Paddan mycket välkommen som Vallgravens första turistbåt … och det finns all anledning att tro, att det blir succés från starten …” (MT 15/6 1939).
Det blev det också.
Gengasdriven båt
Men första krigsåret gjorde bensinransoneringen att Paddans turer glesnade. Då skaffade man Sveriges första gengasdrivna båt till säsongen 1941.
Den var inte mycket större än än den första Paddan, som man därför ibland fick ta som ”släpvagn” när passagerartrycket blev för stort!
1942 skaffade man den första normal- stora Paddan (80 platser), och sen utökades flottan nästan varje år under 1940-talet. En enda av 40- talspaddorna finns kvar idag.
– I år ska den fräschas upp och bland annat ska plaststolarna bytas ut mot säten som påminner om de ursprungliga lädersofforna, berättar Börje Börjesson på Strömma, som sedan 1997 driver Paddan, och som välvilligt ställs Paddans arkiv till förfogande för denna artikel.
Tur till Liseberg
Förutom den vanliga turen, drev Paddan på 40-talet under några år också trafik mellan Trädgårdsföreningen och Liseberg – i en ombyggd livbåt från ”Gripsholm”.
Idén togs upp igen till säsongen 1990, – med vanlig Padda – men i dag drivs den turen bara på charterbasis. ”Stationspråmen” kom till i mitten av 1940-talet, och till säsongen 1952 hade den av Paddans nya ägare Röda Bolaget, fått det utseende som liknar dagens.
Genom akvedukt
I år går Paddan för första gången någonsin genom en akvedukt. Den så kallade ”Hängrännan” är till och med längre än Håverud, och gör att Paddan kan ta sig förbi tunnelbygget vid Esperantoplatsen.
Där gäller det för föraren att hålla tungan rätt i mun, liksom under det efterföljande p-däcket. Det är gigantiskt, men seglingsrännan under är smal!
Paddan vid en annan smal passage, ”osthyveln” vid Skeppsbron. Foto: Klas Eriksson