Pingvinerna i Slottsskogen viktiga för artens fortlevnad

– Humboldtpingvinen hotas av klimatförändringar, överfiske och annan mänsklig påverkan. För att den ska överleva är den helt beroende av att vi människor förändrar våra beteenden. Genom arbetet i djurparken kan vi bidra på flera olika sätt till att bevara arten, säger Linda Thelin, zoolog i Slottsskogens djurpark.

Det går inte att ta miste på nyfikenheten och idérikedomen när det är dags för veterinärbesök hos Humboldtpingvinerna i Slottsskogens djurpark. Högt och lågt diskuteras, allt från 3D-utskrivna skor, vattenrening och ventilation till foderhantering och kosttillskott.

– Det är alltid lika roligt att komma till Slottsskogen, säger Bo Runsten som har varit hus-veterinär för pingvinerna i många år.

På dagens schema står hälsokontroll av några pingviner, tre näbbar ska kollas och eventuellt åtgärdas och tre årsgamla ungar ska chippas.

– Vi behöver också titta på pingvinen från Tyskland som har en gammal skada på ögat, säger Sophie Tunros, som är djurvårdare och den som tar emot veterinären idag.

Den pingvinen kom i höstas tillsammans med tre andra från en djurpark i Tyskland. Flytten var en del i pusslet att långsiktigt kunna hålla och bidra till bevarandet av den hotade arten, ett pussel som Europeiska djurparksföreningen håller i. Genom att flytta individer går det att få en bra genetisk variation och en bra fördelning av kön och ålder hos de olika grupperna.

Har funnits i Slottsskogen sedan 1960-talet

– För att kunna bidra till bevarande av en art måste de djur vi har vara friska och sunda – både idag och i framtiden. Därför är flyttarna en väldigt viktig del i det långsiktiga arbetet, berättar Linda Thelin.

I Sverige är det bara Slottsskogens djurpark och Borås djurpark som har humboldtpingviner. Att arten har funnits i Slottsskogen sedan 60-talet var från början lite av en tillfällighet. Ett forskningsprojekt var avslutat och djurparken fick frågan om de ville ta över pingvinerna som en donation. Djurparken tackade ja och in flyttade några individer som under åren har utökats och blivit en del av en reservpopulation för den hotade arten.

– När vi tog emot de första pingvinerna var arten inte hotad, men på grund av mänskliga beteenden har den blivit det. De djur som finns i djurparkerna spelar därför en viktig roll, säger Linda Thelin.

Först ut vid hälsokontrollen är en pingvin som är född 2009. Veterinären gör en allmän undersökning och berättar steg för steg vad han tittar på och varför. Fötterna, vingarna, magen, näbben, munnen och ögonen.

Får fet fisk i början av året

– Vi tittar om ögonen är klara eller om de har fått starr. Näbben är känslig, så vi tittar på den för att kontrollera bettet. Den här näbben blir aldrig riktigt bra, men vi försöker hjälpa till för att den ska bli så bra som möjligt, säger Bo Runsten.

Näst på tur är en pingvin som har fått namnet Tofflan. Ögat ser klart och fint ut, det ser bra ut i munnen, näbben är lite lång så den kortas något. Den tredje pingvinen som kommer in till undersökningen har en spricka i nederdelen av näbben och en liten spricka på vänster fot, som djurvårdarna får i uppgift att hålla koll på. Klorna på sporrarna klipps och sedan är det dags att ta in de tre ettåriga ungarna. Ett chip stort som ett riskorn ska sättas ytligt i bröstmuskeln och sedan tas fem fjädrar för DNA-prov och könsbestämning.

Veterinären passar också på att gå igenom pingvinens år med djurskötarna som är på plats. Att det är bra med mycket fet fisk i början av året och sedan en övergång till mer proteinrik föda.

– Om man lagrar fisk längre än fyra månader behövs tillskott av vitamin E och selen, berättar Bo Runsten.

Häckningsperioden börjar i december. Då vill pingvinerna mest vara inne och bygga bon för att sedan fokusera på att ruva äggen och ta hand om ungarna. I början tar föräldrarna hand om ungarna helt själva men när ungarna har blivit större stöttar djurvårdarna upp.

– Så fort ungarna börjar flytta sig från boet behöver vi börja mata dem. Vi har sänkt spannet till tre månader, sedan börjar vi med matningen. Vi filear och strimlar sill i små bitar. Sedan tar det mellan en och två månader innan de börjar äta sillen själva, säger Sophie Tunros.

Djurvårdarna berättar för besökarna

I juli börjar ruggningen, det årliga bytet av fjädrar, men den kan påverkas av de ljusa sommardygnen på våra breddgrader.

– Ruggningen fungerar jättebra, säger Sophie Tunros.

– Hur funkar utebassängen? undrar Bo Runsten.

– Den funkar jättebra. De gillar jetströmmarna och berget. Vi gjorde om i somras och lade till stenar. Vi har också byggt träbon utomhus för att öka deras valmöjligheter kring väderskydd, säger Sophie Tunros.

Veterinärens hälsokontroller, de utbildade djurvårdarna och utbyte av individer är en viktig del i att hålla pingvinerna friska och välmående, en förutsättning för att arbetet med att bevara arten ska fungera.

– Djurvårdarna ser inte bara till att djuren mår bra. Varje dag berättar de också för besökare om Humboldtpingvinen, dess hot och vad man själv kan göra för att minska hoten. Ungefär 40 000 människor per år tar del av dessa informationsstunder och vi har också skollektioner för flera tusen barn varje år, berättar Linda Thelin.

Pingvinerna i Slottsskogens djurpark har också gjort det möjligt att utveckla metoder för att övervaka det vilda beståndet av humboldtpingviner.

Pingviner i djurparker kan sättas ut i det vilda

– När en art minskar i antal är det viktigt att kunna övervaka dem effektivt. Det är svårt att observera djur i det vilda, men med dagens teknik – som fältkameror och drönare – är det enklare än tidigare. Med hjälp av en större mängd fotografier på våra pingviner har forskare utvecklat ett datorprogram som kan identifiera pingviner via foton och på så sätt övervaka dem, säger Linda Thelin.

– Om vi människor inte lyckas bryta den negativa trenden för humboldtpingvinen och de blir akut få i det vilda så finns pingvinerna hos oss och de andra medlemmarna i Europeiska djurparksföreningen som en reservgrupp där djur kan sättas ut i det vilda. Men det ska ses som en sista åtgärd, dit vill vi verkligen inte komma. Jag hoppas att allmänhet och beslutsfattare drar sitt strå till stacken för att minska hoten. Vi måste alla bidra på flera olika sätt för att främja den biologiska mångfalden och en hållbar framtid, säger Linda Thelin.