Turneringen kallas Fotboll för fred och arrangeras av Interreligiösa rådet vid Göteborgs stift, en grupp från olika samfund som arbetar för breddad dialog mellan människor av olika tro.
Sommaren 2009 reste en stor grupp från Göteborg på studiebesök i Leicester, som är Storbritanniens näst mest mångkulturella stad efter London. Där spelade man också fotboll för fred och studerade hur Leicester hanterade frågor om religion och mångkultur, till exempel får alla nya poliser utbildning i religionsdialog.
Returmöte mellan städerna
Nu är det dags för svarsbesök tillsammans med Berlin, som har varit med från starten 2007.
– Först spelade vi mot varandra, till exempel muslimer mot sikher, men sen blev det mixade lag och det är roligare, säger Marika Palmdahl projektledare och präst i Svenska kyrkan i Göteborg.
Kommentatorer vid matcherna blir fotbollsprofilen Glenn Hysén och Lundby-prästen Pontus Bäckström. Prisutdelare blir landshövding Lars Bäckström. Och redan nu vet man att turneringen avslutas med straffar – som läggs av kvinnor.
– Vi vill inkludera kvinnor här. Annars hade det blivit ett alltför manligt sammanhang, kanske hade det bara kommit män från Leicester och Berlin, men nu blir det kvinnor också, säger Marika Palmdahl.
Utbyte av tankar innan matcherna
Totalt kommer ett 30-tal personer från Leicester och Berlin till Göteborg på fredag och stannar till söndag.
Före fotbollsturneringen på lördag arrangeras ett samtal om interreligiös dialog på Världskulturmuseet, där deltagarna ska utbyta erfarenheter och goda exempel från sina städer. Samtalet leds av Göteborgs biskop Carl Axel Aurelius och Jan Hallberg, vice ordförande i Göteborgs kommunstyrelse.
– Vi ska prata om var vi står i arbetet för sammanhållning och demokrati, och vilka utmaningarna är, säger Marika Palmdahl.
Hon tycker att man i Göteborg nu lyckats bygga en bra struktur för dialog och olika samarbeten mellan kristna, judar, sikher och muslimer.
– Nu skulle vi vilja involvera fler människor i det arbetet, lite bredare grupper, det vore angeläget. Men det är ganska svårt att få människor engagerade för sådant inte står allra närmast, vilket oftast är den egna familjen, säger Marika Palmdahl.
– Men här handlar det trots allt om att bygga en tryggare stad för oss alla.