Problemfyllt boende blev ett hem där brukarna blir hörda

Boendet har tidigare omskrivits i media som ett problematiskt boende. Personalen har i princip bytts ut och det har varit runt fem chefer de senaste åren.

– Det var jättejobbigt att byta chefer så mycket, som inte känner oss eller de boende, då har det varit svårt att få stöd i det man behöver, säger Ubah Gridhi, stödassistent på Tunnlandsgatans boende sedan tre år.

Hon får medhåll av kollegan Falis Matan:

– Det saknades struktur och man var ofta trött. Det är stor skillnad mot hur det är nu. Vi har delats upp i två team och har fått tydligare arbetsfördelning. Det gör att det inte är lika tungt och vi fått mer tid att umgås med brukarna, åka och bowla, simma, handla med brukare, gå promenader, ha filmkvällar eller åka till Liseberg, säger Falis Matan.

”Mycket skratt på jobbet”

Dessutom har personalen utökats och de har fått mycket mer kompetenshöjande insatser.

– Vi har en stabil arbetsgrupp nu, vi hjälps åt, peppar varandra och det är mycket skratt på jobbet. Jag märker på mig själv att jag verkligen vill gå till jobbet, säger Falis Matan.

– Ja, här vill jag vara kvar till pensionen, skrattar Ubah Gridhi.

Vägen hit har dock inneburit mycket hårt arbete. Det har saknats ledning, struktur och rutiner. Medicinhanteringen hade brister, avvikelserapporterna blev liggande utan åtgärd, konflikter i arbetsgruppen, bemanningen var ett problem. Det fanns en otydlighet kring vem som ska göra vad.

Boendet är stort och har tio brukare med förvärvade hjärnskador med omfattande vårdbehov och vitt skilda psykiatriska diagnoser som kräver en mångfacetterad kompetens.

– De som jobbar här har hjärta och bryr sig verkligen om brukarna. De vill väl, men det har saknats kompetens, säger Rose-Marie Karlsson, som under en period varit tillförordnad enhetschef när den förra chefen slutade.

Svårt att förstå dem som inte har språket kvar

Kompetensen som saknats har handlat om att förstå brukare som inte har språket kvar och kan förmedla sig, att förstå hur man ser till att brukare får möjlighet att leva ett självständigt liv.

– Om man går in till en brukare och inte vet hur brukaren ska ha det för att det saknas rutiner, så blir det inte bra, förklarar Rose-Marie Karlsson.

Det är därför det har varit så viktigt att höja personalens kompetens i hur lagen om stöd och service, LSS, är utformad, hur viktig brukarnas rätt till självständighet är och att de själva kan välja hur de vill leva sitt liv.

Bemötande är också viktigt, vilket kan vara svårt om man ska jobba med personer med psykiatriska diagnoser, men inte har psykiatrisk kompetens.

Nu kommer en pedagog med psykiatrisk kompetens till boendet två gånger i veckan för att under en längre period hjälpa personalen att möta brukarna på rätt sätt.

En av de främsta åtgärderna var att anställa två metodhandledare i maj förra året.

– Det är de som har gjort det stora jobbet med att vända boendet till vad det är idag, säger Rose-Marie Karlsson.

Har skiftat till helhetssyn på de boende

– Ja, vi var en av åtgärderna, säger metodhandledarna Nicole Horvath som tillsammans med Monica Plåt skiftat verksamhetens fokus från att främst handla om omvårdnad till att ha en helhetssyn på människorna som bor där.

Nicole Horvath håller precis på att ta över som tillförordnad enhetschef fram till att en ny chef anställs.

I praktiken har det handlat om att se till att göra det möjligt för brukare att välja vilka aktiviteter de vill göra.

Gjorde levnadsberättelser med hjälp av anhöriga

– Vi började med en krysslista där personalen fick kryssa i vilken aktivitet brukaren önskade den dagen, om någon tackade nej så skulle man prova nästa dag igen. Det svåra har varit att veta vad de vill göra, de som inte har språket kvar. Men vi har lyckats hitta fyra-fem aktiviteter till varje brukare, säger Nicole Horvath.

De har även involverat anhöriga berättar Monica Plåt, som har fokuserat på det pedagogiska arbetet

– Vi gjorde levnadsberättelser med hjälp av anhöriga för att förstå vad de varit intresserade av innan de insjuknat. Och med hjälp av bildstöd kunde vi lättare förstå brukare utan språk.  Brukare är mer delaktiga i vad som ska hända under dagen nu, säger Monica Plåt.

Men det viktiga för att få en bestående ändring menar hon har varit att öka och förtydliga arbetspassbeskrivningarna, handlingsplanerna och få bättre rutiner, och öka kunskapen inom lagen för stöd och service, LSS.