När föraren Magnus Pettersson går på 5:ans spårvagn i Brunnsparken efter sin rast är klockan 00.35 natten mot lördag. Vagnen är på väg mot Länsmansgården och stämningen är fredagstrött.
– Det är inte så mycket folk ute nu, de har inga pengar. Nästa helg är det löning, då blir det mer folk och högre stämning, säger Magnus.
Magnus sätter sig till rätta i förarhytten, stänger dörren om sig och startar vagnen. Det är korta avstånd mellan hållplatserna här. Vid Lilla Bommen går två glada damer på.
– Hej alla barn nu är det barnprogram, nu ska vi se vad tant Karin tar fram, rimmar den ena medan hon halar upp månadskortet och hojtar ”gäller detta?” till Magnus.
Det gör det – men det kostar två kuponger extra på natten om man har ett rött månadskort.
I övrigt är det lugnt i vagnen. Den livligaste aktiviteten är ett par som hånglar. I mitten av vagnen samlas ett gäng 16-åringar. De är hyfsat nyktra, men vill absolut inte bli fotograferade.
– Nej, inga bilder, jag är graffare, säger en kille. De tänker försöka med nolltolerans mot graffiti nu, men det kommer inte att gå. Vi vill ha mer lagliga väggar för graffiti, skriv det!
Rycker i nödbromsen och klottrar
Magnus har erfarenhet av graffitimålare. Det händer att de rycker i nödbromsen vid en hållplats, så att vagnen inte går att starta.
– De vet att vi förare inte går ut ur hytten direkt på natten. När man kommer ut kan de ha hunnit spraya två eller tre taggar på vagnens ena sida och försvunnit. De är otroligt snabba och kaxiga.
När vagnen når Vårväderstorget har cirka fem passagerare somnat. En man iklädd fleecejacka sitter längst fram och försöker hålla koll på hållplatserna. Vagnens ljud är sövande och han somnar om efter varje koll.
Plötsligt rusar en festfin kvinna av när vagnen stannar och fleecemannen rusar efter. Båda ser sig lite yrvakna omkring och lommar sedan in i vagnen igen. Datadisplayen i taket, som visar nästa och nästnästa hållplats, kan vara förvirrande…
När vi kommer fram till ändhållplatsen måste Magnus gå genom hela den långa vagnen för att kolla eventuell skadegörelse och att ingen sitter kvar.
Numera gör han det med mer vaksamhet än tidigare. Vid 5:ans ändhållplats i Torp var han med om en händelse som snart ska upp i tingsrätten.
– Jag väckte en kille som sov längst bak. Han såg helt normal ut, och det var han också i 20 sekunder efter att han vaknat – sedan small det.
Magnus fick ett knytnävsslag rakt i ansiktet. Polisen fick komma och hämta mannen, som visade sig vara narkotikapåverkad. Magnus fick lindriga skador i ansiktet och hade svårt att sova i ett antal nätter. Han pratade av sig med arbetsledaren.
– Nu tänker jag mig för innan jag väcker någon. Jag använder innehögtalaren lite mer än förut också.
Fleecemannen vaknar dock av sig själv och upptäcker att han trots allt åkt för långt. Han får åka med tillbaka några hållplatser.
– Man ska inte gå på krogen på fredagar. Då är man alldeles för trött efter att ha jobbat hela veckan, konstaterar han innan han går av vid Önskevädersgatan.
Flyttade ifrån arbetslösheten
Magnus Pettersson har varit spårvagnsförare sedan 1998. Han flyttade hit från Degerfors eftersom han var trött på att gå arbetslös. Sedan dess har han jobbat i nattrafiken.
– Det passar mig. Jag har alltid tyckt om att vara uppe på nätterna och sova på morgnarna. En del kollegor byter till andra jobb internt, men jag gillar att köra. Man träffar mycket folk, även om vi inte har nattvisering längre.
Nattvisering innebar att alla passagerare gick på längst fram i vagnen och stämplade hos föraren. Det medförde förseningar och togs bort i höstas.
– Nu har man tappat mycket av den kontakt man hade med folk tidigare. Jag kände igen samma människor helg efter helg och snackade lite med dem. Med nattvisering hade jag också mer koll på vilka passagerare jag hade med mig och hur stämningen i vagnen var.
Numera går plexiglaset som skyddar föraren ända upp till taket. Det kan kännas lite isolerande, tycker Magnus. Å andra sidan slipper han vara med om att folk kastar in korv och mos, flaskor och skräp på honom.
Stämningen ändras under natten
När vagnen kör uppför Avenyen vid 01.30 trängs folk och taxibilar utanför Valand. Det är mer folk än på dagtid. In på vagnen kommer nattens festare som ska hem till Örgryte eller Kålltorp. De flesta är under 30 och stämningen är god.
När vagnen vänt i Torp och kommer tillbaka till Avenyen strax efter klockan 02.00 är stämningen förändrad och mer högljudd. Taxibilarna skapar trafikkaos och bland de nya spårvagnspassagerarna har flera svårigheter att sikta rätt när de ska stämpla.
Under helgnätter händer det att någon kastar upp kvällens alkoholintag i spårvagnen. Då brukar Magnus hälla sand över för att dämpa lukten – om han märker vad som hänt.
– Det kan sitta någon bak i vagnen som röker, är påverkad eller spyr och som jag inte märker. Plötsligt börjar folk ge mig elaka blickar när de kliver av. Men, hur ska jag kunna göra något om ingen säger till?
När vagnen åter kör över Göta Älvbron mot Hisingen ställer de flesta in sig på att snart vara hemma. Några sover redan. Magnus är dock vaken och kommer att vara det tills arbetspasset är slut klockan 04.37. Då tar han motorcykeln hem till Mölnlycke.
Monica Rossing