Rapport om livsvillkor visar på ökande klyftor i Göteborg

Det är inget nytt att det finns stora skillnader mellan grupper och områden i Göteborg. Men hur stora är skillnaderna mer exakt? Hur ser mönstret ut i olika delar av staden? Och ökar eller minskar skillnaderna över tid? De frågorna får svar i en ny rapport.

Satsning för lika villkor
Sedan 2013 har Göteborgs politiska ledning höjt ambitionerna för att jämna ut skillnaderna i livsvillkor för olika grupper av göteborgare. För att besluta vilka insatser som ska prioriteras framöver vill politikerna ha en noggrann överblick över hur situationen ser ut idag. Därför har social resursförvaltning fått i uppdrag att kartlägga livsvillkoren runt om i staden. En heltäckande kartläggning presenteras till hösten, men en delrapport visar en ungefärlig bild av läget.

– Vi ser att det är ganska stora skillnader mellan livsvillkor, både mellan de olika stadsdelarna, men även inom stadsdelarna. Så det är inte så att problemet kan tillskrivas vissa stadsdelar, utan det tillhör alla, säger Åsa Lundquist, projektledare för kartläggningen.

Stora skillnader
Åsa Lundquist har jämfört göteborgarnas livsvillkor utifrån ett antal faktorer, där uppgifterna hämtats från befintlig statistik. Samtliga jämförelser visar på stora skillnader mellan olika grupper och geografiska områden. I vissa områden lever exempelvis upp till 60 procent av alla barn i hushåll som betecknas som ekonomiskt utsatta. I andra områden gäller det bara för två procent av barnen.

Ett annat exempel är göteborgarnas så kallade kontantmarginal – möjligheten att inom en vecka få fram 15 000 kronor för en oförutsedd utgift. På vissa håll i staden saknar 54 procent en sådan ekonomisk marginal. I andra områden gäller det bara 6 procent av invånarna.

– Att ha en kontantmarginal påverkar mycket, framförallt känslan av hur mycket kontroll man har över sitt liv, säger Åsa Lundquist.

Att sakna ekonomisk trygghet kan i sin tur ge försämrad hälsa.

– När man känner att man har lite kontroll över sitt liv vet vi att det har ett starkt negativt samband med hälsan.

Utbildning jämnar ut sig men inte inkomst
För ett par av faktorerna – utbildningsnivå och inkomst – innehåller rapporten jämförelser över tid. De visar att utbildningsnivån jämnat ut sig över staden i och med att allt fler har gymnasie- och högskoleutbildning. Men det har inte fört med sig att inkomsterna blivit mer lika. Tvärtom. När inkomsterna i de områden som hade lägst medelinkomst 1992 jämförs med ett genomsnitt av vad personer i området tjänar idag visar det att inkomsterna har sjunkit.

– Så även om majoriteten av göteborgarna har fått det bättre ekonomiskt över tid så gäller det inte alla. En del har faktiskt fått det sämre.

Detta gör de ökande klyftorna extra oroande, enligt Åsa Lundquist.

– Vi möter ofta frågan ”Det gör väl ingenting om skillnaderna ökar, så länge alla får det bättre”? Men här ser vi att skillnaderna ökar, men att alla inte får det bättre.

Att det finns grupper som halkar efter allt mer är ett problem för alla, menar Åsa Lundquist.

– Forskningslitteraturen visar att hälsan försämras för alla om inkomstspridningen ökar. Det har bland annat att göra med att otryggheten ofta ökar när skillnaderna i ett samhälle ökar. Och otryggheten påverkar alla, oavsett vad man tjänar eller var man bor.

Underlag för konkreta åtgärder
Att veta exakt hur skillnaderna i livsvillkor ser ut i staden löser i sig inga problem, konstaterar Åsa Lundquist. Däremot ger det en bra grund för att jobba vidare med frågan. Till hösten kommer konkreta förslag att läggas fram.

– Jag tror att det har stor betydelse att vi samlar hela staden runt en gemensam bild och vad vi kan göra. Tidigare har man kanske mer tenderat att se problem kopplade till vissa delar av Göteborg och att det bara skulle vara de stadsdelarnas problem. Nu finns ett mycket större engagemang om att vi ska lösa det här tillsammans, säger Åsa Lundquist.