Rekordmånga på Miniloppet för demensvänligt samhälle i år  

–  Det är rekordmånga anmälda till loppet i år, så roligt att få se er alla här! introducerar Sofia Tillman, från Åldersvänliga Göteborg, i högtalarna innan uppvärmningen drar i gång.  

Alla springer i sin egen takt 

Vid startlinjen börjar ett hav av förväntansfulla människor – unga som äldre – göra sig redo att springa, promenera eller rulla runt den kilometerlånga banan.  

En av deltagarna är Gun som bor i området. Hon går dagligen ut med sin rollator i rask takt. Med ett varmt leende berättar hon om sitt arbetsliv och andra lopp hon deltagit i.  

– Jag har aldrig gått så här långsamt, säger Gun skämtsamt när hon passerar mållinjen och det kanske beror på att hon också berättat roliga anekdoter om sitt liv genom halva loppet.  

Lopp, tipspromenad och fika 

Efter att alla kommit i mål kan deltagarna fortsätta till en tipspromenad, som är ny för i år. Frågorna handlar om hur man kan stärka sin hjärnhälsa – något som förklaras med hjälp av ”fingermodellen”: fysisk aktivitet, social gemenskap, god kost, sömn och mental stimulans.  

Dagen avslutas i Selma-salen med prisutdelning och fika. Priser delas ut till vinnarna av både loppet och tipspromenaden.   

Milja-Liisa berättar om att leva med demens 

Efter fikat delar Milja-Liisa med sig av sina egna erfarenheter av att leva med vaskulär demens. Hon berättar om en resa till London med sin familj – och hur en enkel situation plötsligt blev skrämmande.  

– Jag skulle gå till toaletten på en restaurang. Min svärson visade vägen. Men helt plötsligt stod jag vid disken och visste inte var jag var. Det blev svart i huvudet. Jag hörde allt, såg folk – men jag förstod ingenting. 

Hon beskriver hur skräcken växte, men hur det till slut dyker upp en bokstav i hennes huvud: S. Det leder henne till minnet av sitt barnbarns namn. Hon säger det till en person i närheten – som visade sig vara hovmästaren. Hon hjälper henne tillbaka till sitt bord. 

– Jag pekade på huvudet och sa ”demens”. Han krokade arm med mig och ledde mig nerför trappan. Efteråt kom chocken: Var har jag varit? berättar Milja-Liisa. 

– Ett demensvänligt samhälle handlar om att möta människorna där de är. Att till exempel kroka arm och visa vägen utan att prata för mycket – när det handlar om en person med demens, säger Madelene Kaldemark som är demenssjuksköterska. 

Ett samhälle för alla 

Ett demensvänligt samhälle är ett samhälle där personer med demens känner sig trygga, förstådda och delaktiga. Det innebär att vi visar hänsyn, tar oss tid och skapar miljöer som underlättar vardagen – oavsett om det gäller skyltning, bemötande eller tillgång till stöd.  

–  Det handlar inte om att vara ”snäll” mot demens. Det handlar om att göra saker man mår bra av. Och vi som finns runtom kan bidra, så man kan fortsätta göra allt roligt som man vill, säger Malin Birath, anhörigkonsulent i Göteborgs Stad. 

– En åldersvänlig stad är också en demensvänlig stad. Här bryr oss vi om varandra och hjälps åt att underlätta livet – oavsett om vi är anhöriga, vänner, grannar eller själva lever med en diagnos, avslutar Sofia Tillman från åldersvänliga Göteborg. 

Med medaljer om halsen, gemenskap i hjärtat och solsken ute går deltagarna hem – stärkta av rörelse, samtal och känslan av att ha gjort något meningsfullt.