Rinnande vatten inomhus ingen självklarhet förr

Fram till mitten av 1800-talet fanns det cirka 60 offentliga brunnar runtom i Göteborg, men vattenkvaliteten var ofta dålig, vilket ledde till sjukdomar som kolera.

När dricksvattennätet började byggas i Göteborg skedde det i olika etapper och till en början fanns bara enstaka vattenposter i centrala stan – den första stod vid Kungsportsplatsen.

Bära tunga hinkar var en del av vardagen

För många familjer var vardagen präglad av hårt arbete, små utrymmen och brist på grundläggande bekvämligheter som rinnande vatten. Kvinnor och barn stod ofta för hushållets vattenförsörjning. Att bära tunga hinkar från gårdspumpar var en självklar del av vardagen – sommar som vinter. Särskilt besvärligt blev det på vintern när vattnet i brunnen frös.

Pumpen blev en samlingspunkt

När vattenhämtningen var en del av vardagen kan man lätt tänka sig att det också blev en social samlingspunkt vid vattenpumpen där man träffade grannar och kunde småprata lite med varandra.

Kvinnorna hämtade inte bara hämtade vatten utan gjorde också andra arbetsuppgifter som att tvätta kläder och blöjor vid pumpen.

Mellan 1900–1920 blev indraget vatten vanligare i flerfamiljshus i centrala stadsdelar. Bostäder i arbetarkvarteren hade fortfarande ofta bara en vattenpump på gården.

Bättre standard från 1940-talet

Efter 1940-talet blev vatten och avlopp standard i nästan alla nya bostäder, även i Göteborgs ytterområden. Äldre hus rustades upp under de följande decennierna.

Idag behöver göteborgarna bara hämta vatten ute på gatan när det blir avbrott i dricksvattenleveransen. Då sätter Kretslopp och vatten upp ståndrör så nära bostäderna som möjligt och informerar de drabbade vart de kan gå och hämta vatten.