Samverkan och trygga relationer hjälper ”hemmasittarna” till skolan

Elever som av olika anledningar mår så dåligt att de inte klarar av att gå till skolan har blivit ett växande problem. I dagligt tal kallas de ofta för hemmasittare, men Annelie Karlsson pratar hellre om problematisk skolfrånvaro.

– Det handlar om att skolan inte räcker till för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och att de inte får sina behov tillfredsställda. Problemet är växande och stort i hela landet, säger hon.

Enligt en undersökning som Autism- och Aspergerförbundet gjorde 2018 hade 52 procent av barn och unga med autism regelbunden frånvaro som beror på brister i skolan.

Stora variationer
Man räknar med att upp emot 20 procent av eleverna i svensk skola har nån form av funktionsnedsättning som behöver stöd. Men det är en grupp med stora variationer, och många klarar sig med väldigt små insatser.

Att eleverna inte kommer till skolan beror förstås på flera olika saker, men det handlar ofta om mobbing, psykisk ohälsa samt en känsla av utanförskap och att inte duga. Inte ovanligt är att en diagnos upptäcks i samband med att barnet mår dåligt i skolan.

– Skolan måste ta sitt uppdrag på allvar och ge anpassning till alla, oavsett om de är utredda eller inte. Alla behöver bli sedda och känna att de lyckas Det här är extra viktigt för elever som misslyckats många gånger, kanske på grund av sin funktionsnedsättning.

Mer sedd på mindre enheter
Storleken på skola kan spela roll. En studie av Malin Gren Landell, som också talade på höstupptakten, visar att frånvaron har en tendens att öka i takt med storlek på skolan.

– Kanske man blir mer sedd på mindre enheter, det är fler som ser och tar ansvar. För personalen på en stor skola är det bra att vara medveten om det så att de försöker skapa en miljö där alla elever känner sig sedda och välkomna, säger Annelie Karlsson.

Därför är det är bra om det finns flera vuxna på skolan som eleven är trygg med, det kan vara en vaktmästare, nån i skolköket eller annan personal.

Det är också viktigt att jobba med informationen. Många av de här eleverna har behov av att skolan är tydlig och välplanerad och att man informerar om vad som ska hända för att de ska känna sig trygga. Det är särskilt viktigt när skolan gör saker som går utöver det vanliga schemat, exempelvis en teaterföreställning

Följ upp frånvaron
Det är också bra om skolan har god koll på elevernas närvaro och jobbar systematiskt med att följa upp den. Här kan inte ansvaret ligga enbart hos mentorerna utan skolans personal, elevhälsan och skolledningen hjälpas åt, menar Annelie Karlsson.

– Lite frånvaro är en riskfaktor för stor frånvaro. Börjar man undvika vissa lektioner och tillfällen så växer det ofta. Tidiga insatser och är därför avgörande för att undvika att frånvaron växer till ett stort problem.

Inte minst måste skolorna bli bättre på att lyssna på eleverna och deras vårdnadshavare vad eleven behöver. Det är inte ovanligt att frånvaron ökar i samband med skolbyte, av den enkla anledningen att ingen frågat eleven om hans eller hennes erfarenheter av skolan och om det behövs stöd i någon form.

Enskilt möte och inskolningssamtal
Annelie Karlsson berättar ett positivt exempel på när det fungerar bra.

– När mitt äldsta barn, som har särskilda behov, började gymnasiet fick vi hem information där det tydligt stod vad som skulle hända de första dagarna. Alla elever fick också ett enskilt möte, ett inskolningssamtal med mentorn. Skolan har så mycket att vinna på det här, att lära känna eleverna från början. Och det fina är att allt som görs för att anpassa skolan till elever med särskilda behov, är också bra för alla andra elever.