Lägergården är stor med en stor gräsmatta med aktiviteter. Det är ett året-runt-läger för personer med diagnoser som ADHD, autism, asberger och downs syndrom. Syftet är att det ska ge avlastning för föräldrarna. Därför kommer barnen hit var fjärde helg under året då skolan är i gång och på sommaren kan de vara på läger en hel vecka.

Lotta Hansson, som är aktivitetsledare och Kalle Hallenberg, stödpedagog är ansvariga för lägret som anordnas av Göteborgs Stad. Resten är timanställda lägerledare halvårsvis. De ska se till att det finns roliga saker att göra.

Ett ovanligt jobb

– Det ska vara luststyrt. Vi har gemensamma aktiviteter där vi vill få med så många som möjligt men deltagarna får också stort utrymme att själva välja vad de vill göra, säger Kalle Hallenberg.

Barnen får spela, men de har rutiner för att begränsa speltiden och locka dem till andra aktiviteter. De kan paddla, spela fotboll, volleyboll eller basket. Det finns också bågskytte och hängmattor har satts upp i skogen som ett litet utflyktsmål. Det skiljer sig dock från många andra jobb.

– Ledarna sover här. Det gör att det är ett intensivt jobb med en timmes rast. Men det är det som också lockar hit en del. Man går in och är här fullt ut, jobbar intensivt och sen släpper det, säger Kalle Hallenberg.

Vi avbryts av en ungdom som ropar i korridoren.

– Hallå, var har du varit? Jag har letat efter dig. Kom, jag ska berätta en hemlis, ropar hon till Kalle.

De går i väg och pratar förtroligt om hemlisen. Hon säger sedan att han borde jobba, inte gå hem på ledighet.

– Det roliga med jobbet är att se växandet. Det går rakt in i hjärtat, säger Kalle Hallenberg.

Plats för fler

Det finns mycket att lära och områden att utveckla även inomhus. Det finns ett biorum, pysselrum, tv-rum, syrum, och i källaren finns snickarboa och spawaii, ett litet mysigt relax-rum med bastu och bambuväggar.

Plötsligt ser Kalle en tjej som tjoar glatt efter att ha gått vidare i den interna tv-spelstävlingen.

– Vad grym du är, säger han och de gör en high-five.

Ibland hålls kiosken öppen då lägerdeltagarna får ansvar för att sköta om den. Här visar Lotta Hansson vad de säljer. Foto: Helena Munther.

Vanligtvis brukar det vara 15 deltagare här samtidigt. Totalt finns ett tiotal dagläger på gården. Men denna vecka är de bara 12.

– Jag önskar att fler fick komma hit. Vi har kapacitet och gott om plats över för fler. En del stadsdelar skickar färre barn än andra. Det svåraste är att se deltagare som får sluta utan synbar anledning, då man inte förstår beslutet och samtidigt vet vilken betydelse som lägret har för personen, säger han.

Det är inte bara barn på lägret. Några deltagare är i 40-årsåldern, men bor hemma hos sina föräldrar som behöver avlastning.

– Många har det tufft, så det är viktigt att det funkar här på lägret, så att föräldrarna verkligen kan slappna av och få den avlastning de så väl behöver, säger Lotta Hansson.

Det viktiga för dessa barn är dock rutiner.

– Vi har fasta tider för alla måltider och tacos på fredagar går inte ändra på, skrattar Lotta Hansson.

Alla blir sedda

Barnen får inskolning innan de börjar. Många har inte språk.

– Här ser vi alla. Vi har en fin gemenskap. Vi har till exempel tavlor där alla har gjort sin del. Vi brukar också göra batiktröjor. Det är fantastiskt, de blir snygga hur man än gör. Ingen kan misslyckas, säger Lotta Hansson.

Det finns skillnader jämfört med andra insatser som ska avlasta föräldrarna, till exempel korttidsboende och familjehem.

– På korttids blir det mer som en annan familj, man gör familjegrejer. Läger är en helt annan grej, ett avbrott i vardagen.

Läger är visserligen inte den billigaste insatsen, men Lotta menar att den betyder mycket för många barn.

– Det är så bra för barnen för att vi har bra med personal. Vi ser att de växer och det härliga är när man får en kram, när man hör någon som inte pratat börjar prata, när någon skrattar i korridoren. En del gömmer sig i garderoben och vill inte åka hem, säger hon.

Det säger nog allt.