Stadsmuseet gör nya arkeologiska utgrävningar vid Tuve kyrka

Mari Wickerts är museipedagog och experimentell arkeolog på Göteborgs Stadsmuseum. Foto: Annika Bjerstaf

De nya utgrävningarna görs för att kyrkogården ska utvidgas mot norr. Tidigare utgrävningar har gett en hel del fynd ända från stenåldern och framåt. Bland annat ”förhistoriska huslämningar” samt delar av vägg till ett hus från bronsåldern.

Bedrev handel redan på stenåldern

De första invånarna kom till Norra Hisingen när inlandsisen var på väg att dra sig tillbaka. Det de mötte var dock inte ett enda Hisingen. Då var Hisingen en mängd småöar som nyss hade rest sig upp ur havet. Det troligaste är att de första som kom till Norra Hisingen följde renens vandring mot norr när de letade nya jaktmarker och i spåren av den smältande inlandsisen. De kom i många olika mindre grupper.

I dag vet man också att det bedrevs handel redan på stenåldern. Det skvallrar bland annat fynd av flintyxor om. Det fanns ingen flinta på Norra Hisingen – inte i hela Västsverige. Däremot fanns det flinta närmast i Skåne och Danmark. Folk från olika regioner möttes och handlade av varandra.

Tuve kyrka en anrik plats

Vi träffar Mari Wickerts vid Tuve Kyrka. Hon är museipedagog och experimentell arkeolog på Göteborgs Stadsmuseum.  Mari har genom åren varit med om spännande utgrävningar på Norra Hisingen ledda av arkeologen och kollegan Ulf Ragnesten.

Tuve Kyrka med omgivande natur bär på många intressanta spår från historien. Ursprungligen hette Tuve Tuwfa.

– Vi kan datera Tuve kyrka ända tillbaka till 1100-talet. De högresta sidoväggarna och arkitekturen i stort säger oss att kyrkan har dansk stil. På sydsidan av långväggen fanns en ingång för männen. På nordsidan en ingång för kvinnor, berättar Mari.

Genom åren har Tuve kyrka fått en del tillbyggnader men har ändå kvar sin ursprungsform. Till höger/söder om kyrkan reser sig gräsbeklädda sluttande ängsmarker. Här betar i dag kor och får, och det finns en stig som leder uppför slänten. Man kan promenera över ängarna till Tuve Tången.

Ett gravfält under ytan

Slänten döljer spännande hemligheter. Den är ett gravfält med gravar från järnåldern och ända bakåt i tiden till bronsåldern.

Tvärs över land från Tuve kyrka ligger medeltidsbyn Skändla och Skändlaberget. Namnet skrevs en gång på fornsvenska skin-haella. Det betyder berget (hällen) som är utsatt för solens sken.

Men Skändla är mer än en medeltidsby. Uppför berget finns fornminnen ända från stenåldern, till bronsåldern till järnåldern, till vendeltiden, till vikingatiden, till medeltiden – ja ännu i dag är Skändla by en levande trakt.

– Området har varit en plats för generationer efter generationer. Tänk om det är så att det finns släktskap mellan dem som bor i trakten i dag ända tillbaka till forntiden, säger Mari.

Här gick gränsen mellan Norge och Sverige

Det går flera stigar upp på berget. Uppför en av stigarna passerar man den gamla gränsen mellan Sverige och Norge. Det är dock lite höljt i dunkel om det förekom regelrätta gränsstrider här.

– Tuve blev svenskt på 1200-talet. Men Backasidan hörde till Norge. Inte förrän 1658 blev hela trakten svensk, säger Mari.

Pratades det olika språk på grund av gränsdragningen mellan olika länder? Antagligen inte. Det troligaste är att de flesta på Norra Hisingen på den tiden pratade samma språk.

Nedanför Skändla rinner Kvillen. Den var också en slags naturlig avdelare mellan Sverige och Norge. I dag är Kvillen en stillsam liten å. Men på forntiden var detta en älv som på sina ställen var 100 meter bred. Kanske kunde man på vikingatiden se vikingaskepp komma seglandes på Kvillen.

– Jag var med på utgrävningar på 90-talet strax söder om Nordre älv när vi fann en nio meter lång vikingabåt. I den låg begravd en man, hans häst och hund. Mannen var i fyrtioårsåldern och har säkert varit inflytelserik för att ha råd med en så rik grav, säger Mari.

Gravfält i Säve

Inte långt från Skändla ligger Säve. Där finns flera forntida gravfält påvdet som i dag är betesmarker. På flera av stenarna som ligger på ängen har Mari och hennes kollegor funnit så kallade skålgropar. De var vanliga på bronsåldern och användes för att offra i.

Från Säve är det inte långt till Albatross Golfklubb. Här har man lokaliserat flera stora stenåldersboplatser. Några upptäcktes när golfbanan skulle utvidgas.

– Här bodde dåtidens människor otroligt flott med fin utsikt över Kvilleälven, Tuve och Skändla öar. Det var säkerligen en populär plats att bo på, säger Mari.

Klimatet har skiftat

Klimatet på Norra Hisingen har skiftat över tid och varit beroende vad som hänt i runt omkring i världen. Det har varit varmare än i dag – men också kallare.

– En händelse vi vet påverkade klimatet häruppe under en period var ett stort vulkanutbrott vid medelhavsländerna på mitten av 500-talet, säger Mari.

Nu är det inte bara i trakterna av Tuve, Säve och Skändla som det finns fornminnen på Norra Hisingen. I Hisings Backa finns dokumenterat mängder av stenåldersboplatser. Uppe på berget vid Aröd finns en fornborg, i Skogome finns fornborgen Grå Lars och i Djupedal finns ytterligare två fornborgar. Vid Hökälla finns det lämningar från järnåldern. Bara för att nämna några andra platser.

Långt ifrån ett förortsområde

Lite slarvigt skulle man kunna säga att nästan överallt på Norra Hisingen kliver vi rakt över vår egen forntid. Området är inga nybyggartrakter, ett förortsområde till Göteborg. Här har folk bott och levt i över 12 000 år.

Och vi har en skyldighet till omsorg om detta.

– I dag är det så att om man ska bygga nytt och röja mark så har man skyldighet att forska i historien och ta reda på om det kan finnas fornminnen. Innan markarbeten får påbörjas måsta man kontakta länsstyrelsen. Våra fornminnen är skyddade enlig lag, säger Mari.