Det gröna har varit det sköna och det viktigaste i hans liv. Det förstår man när han berättar om sitt liv och arbete och som trädgårdsmästare i tredje generationen.
I mitten av 50-talet, 16 år gammal, kom han till Göteborg och Botaniska Trädgården.
Unik orkidé
– Det var en spännande tid. Ragnar Gullberg som då var trädgårdsmästare vid Botaniska odlade fram en orkidé som var världsunik. De enda exemplaren, innan vi odlade fram fler, växte på Taffelberget i Sydafrika.
Orkidéer tillhör världens största växtfamilj med omkring 20.000 arter. Den största orkidén väger omkring 1 ton!
Fast någon sådan stötte inte Bernt på – men väl många andra växter. Några fanns i handelsträdgården i Tranemo där han också arbetade i unga år.
– Inför julen odlade vi lökar i lådor som vi grävde ner och täckte med jord. På Annadagen tog vi fram dem i ljuset. Jultulpaner, iskonvaljer, hyacinter, julbegonior och amaryllis fanns till försäljning. Även syrener som avlövats och placerats i kruka var förr vanliga julblommor.
Arvid Bengtsson – en förebild
I mitten av 60-talet kom Bernt Finnskog till parkavdelningen vid Gatukontoret. Arvid Bengtsson var stadsträdgårdsmästare, en dynamisk person som ansåg att stans gröna platser var till för dess invånare.
Förbudsskyltar togs bort och människor fick gå på, ja till och med slå sig ner på stans gräsmattor.
Arvid Bengtsson var också mån om att uppföra platser för lek och idrott utan anpassning till elitidrottsnivå. Sådana platser behövdes också, både för idrottens men också för samvaron skull, resonerade han.
1980 blev Bernt stadsträdgårdsmästare i Göteborg. Fokus var då inställt på centrala stan och ett nytt operabygge i Trädgårdsföreningen diskuterades.
Om planerna genomförts hade förmodligen inte rosariet existerat, för det var just på den ödetomten som operan planerades. Nio år senare tillkom rosariet. En av initiativtagarna var Bernt Finnskog.
Dramatik i parken
Planer på ett operabygge rörde upp vissa känslor. Och mer dramatik skulle följa i parken. Fast nedmonteringen av Palmhuset är relativt okänd.
Men för Bernt Finnskog var den högst påtalig sommaren 1986, dagen innan han skulle gå på semester.
– Då kom en av mina medarbetare och berättade att risk fanns för att byggnaden skulle rasa, minns han.
Så det var bara att stänga och montera ner den stora glasbyggnaden, ruta för ruta. Nitton miljoner kostade kalaset. Dramatik i parken var det också då gamla restaurang Trädgår’n stod i lågor. Då var det 60-tal och Bernt Finnskog var på väg över Göta Älvbron när han såg rökmolnet över stan.
Skridskorunda på Heden
Nu verkar orosmolnen ha svept förbi och parken ligger i vinterdvala.
Inför framtiden är Bernt Finnskog optimist. – De gröna frågorna är ”heta”, det går inte att reducera bort deras betydelse för hälsa och välbefinnande, menar han.
I hans scenario blir Slottsskogen om några år nationalstadspark. Då har också Dag Hammarskjöldsleden sänkts ned och en bred gångpassage uppförts över leden, från Slottsskogen till Botaniska.
Om så där tre, fyra år tultar också barn kring välmående djur i ”Barnens Lantgård” i Slottsskogen. Hedens Lustgård har återuppstått och nya promenad- och parkstråk har uppförts längs älven.
Biltrafiken i Allén har flyttats till andra leder och Kungsparken har blivit ett sammanhållet parkstråk.
En livaktig parkteater pågår och Heden, Göteborgs heligaste plats, har fått grönområden längs kanterna, bouleplaner och en äventyrslekplats. En allmänhetens isbana, med stråk runt hela sandplanerna har också tillkommit.
Bernt tror att det sistnämnda kan bli en fantastisk upplevelse:
– Tänk att få skrinna fram runt stans största öppna offentliga rum en klar stjärnkväll!