Tre kvinnor berättar om trygga och otrygga platser i Göteborg

VIKTORIA, 17:

Jag är trygg på Avenyn

”Ungdomar dras till Avenyn, ofta går man hit efter en fest på helgkvällar. Man träffar alltid folk man känner.

Jag är alltid trygg på Avenyn, även klockan två eller tre en fredags- eller lördagsnatt. Här är alltid mycket folk, det känns aldrig som det är någon risk att vara här. Man är aldrig helt utlämnad. Visst, jag har sett bråk här. Men man blandar sig inte i, man behöver inte gå precis där det är bråk. Jag tror det är så att bråken oftast inte startar på Avenyn utan att det är något som hänt tidigare någon annanstans som ligger bakom. Men visst, det kan bli bråk mellan ungdomsgrupper ibland.

Här ligger Burger King och McDonalds, dom har öppet nästan hela natten. Där finns personal, man kan gå in där om någonting händer. Kaféerna i Vasastan hör också till, det är också mötesplatser.

En dag nyss satt jag och en kompis uppe vid Götaplatsen och tittade ner över Avenyn.
Vad fint det är, sa vi, vi hade liksom inte tittat förut på det sättet.”

Jag är otrygg på vägen över Mossen vid Chalmers teknikpark

”Här går jag ofta när jag varit hos kompisar i Guldheden och skall hem till Johanneberg och det kan ibland vara sent på kvällen. Då är det väldigt tomt och ödsligt här. Det är för att det inte finns några bostadshus här, inga fönster, inga människor. Det kan komma en enstaka bil och då blir man ännu mer rädd, det känns som om dom kanske letar efter någon.

Det finns egentligen inga alternativ heller, då får jag i så fall ta spårvagnen ända ner till stan och bussen upp till Johanneberg. Mamma vill inte att jag skall gå här ensam. Som tur är har jag kompisar som för det mesta gärna följer mig hem.”

EVA, 75:

Jag är trygg på spårvagnshållplatsen vid Axel Dahlströms torg

”Jag åker ofta spårvagn och kan någon gång emellanåt komma hem med sista vagnen vid halvtolv-tiden på natten. Vid den tiden är det klart jag kollar lite grann men jag har aldrig mött något skrämmande. Jag är trygg för att det är så öppet och för att det är så många spårvagnslinjer.

Det ligger bostadshus runtomkring och känslan av det är också viktig. Och jag träffar nästan alltid folk jag känner eftersom jag bott i Högsbo i 40 år och trivs mycket bra här.

Tyvärr förekommer här klotter och skadegörelse. Vi blir alltid lika överraskade när vi kommer hit på morgonen och väntkuren är förstörd. Vi kan inte förstå vilka som gör det. Jämfört med hållplatserna vid Nymilsgatan i Högsbo och Smaragdgatan i Tynnered är min hållplats mycket bättre och tryggare.”

Jag är otrygg på Rubelgatan

”Här måste de som bor på Riksdalersgatan och Sterlingsgatan gå för att komma till hållplatsen. Om man bor i Högsbohöjd och skall till Axel Dahlströms torg får man också gå denna väg om man inte tar bussen. Jag har bott på Sterlingsgatan förut och den här gångvägen är verkligen otrygg kvällstid.

På ena sidan är det skog och på andra sidan ligger skolan. När det är verksamhet på kvällstid i skolan känns det bättre men efter nio är det oftast ödsligt och tomt. Dessutom är det dålig belysning och lyktorna sitter inne i träden. Jag förstår inte att folk vågar gå genom parken på stigen som kommer fram här.

Det fina i Högsbo är att det är en grön stadsdel men tyvärr är grönskan inte alltid så välskött.”

SEVIN, 29:

Jag är trygg på Hjällbotorget

”Jag är egentligen en väldigt rädd människa men jag är trygg på Hjällbotorget och i hela Hjällbo.

Torget är aldrig tomt, det är nå’n sorts trygghet i det. Där finns alltid folk som hjälper mig om det behövs. Det är lägenheter som tittar ner på torget. Ifall det skulle hända något så är det folk på balkongerna som hör när jag ropar.

Just nu när det är så öppet är det väldigt trivsamt även om det kanske är lite för stort. Alla har kommit nära varandra. Det har blivit bättre. Men här är tyvärr en del förstörelse. Men dom är väldigt snabba med att fixa det igen när en ruta gått sönder till exempel.

Men jag hade gärna velat ha nå’nting för barn som håller dom sysselsatta när man handlar. Det skulle kunna vara en fontän eller bassäng. För dom äldre behövs det bord och bänkar. Torget är en plats där alla möts.

Jag skulle ha mycket blommor på mitt torg. Nu ser det ganska tomt ut. Till och med jag hade suttit där oftare om det varit en bassäng.”

Jag är otrygg på gångvägen mellan Atmosfärgatan och Komettorget i Bergsjön

”Jag har bott på Atmosfärgatan och gått i skolan och arbetat inne i stan. På den här gångvägen kutade jag allt vad jag orkade hela sträckan. Särskilt vid sex-tiden på vintermorgnarna var jag rädd. Det är en bit att gå genom skogen och ingen ser vad som händer. Och om man skriker – vem hör?

Jag minns att jag en gång mötte en skrämmande person och blev livrädd. Ibland vände jag. Jag tänkte att jag går och tar bussen istället och om den inte går så stannar jag hemma. Även på Komettorget var man rädd när man stod och väntade på spårvagnen. Det är bättre nu när det går två spårvagnslinjer dit, då står det alltid en spårvagn inne.”