– Resultatet var ungefär som vi hade förväntat oss, även om vi nog hade trott att de mer nyproducerade fastigheterna skulle klara sig bättre, säger Birgitta Branegård, enhetschef på fastighetskontoret.
Tillsammans med kollegorna på fastighetskontoret, kommunala Bostadsbolaget och tolv privata hyresvärdar i Göteborg har hon inventerat sammanlagt 551 fastigheters 3 500 entréer med totalt drygt 37 000 lägenheter, i jakt på företeelser som försvårar den fysiska tillgängligheten för äldre och boende med olika sorters funktionsnedsättningar.
Uppdraget kom från Boverket, som bidragit med 500 000 kronor för att genomföra undersökningen, och har gått ut till alla landets kommuner. Målet är att ”Den fysiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning ska förbättras, bland annat genom att enkelt avhjälpta hinder undanröjs”.
Det är ett mål som stämmer väl överens med det som Göteborgs Stad också har satt upp för sina förvaltningar och bolag, nämligen att enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på offentliga platser ska vara åtgärdade vid utgången av 2018.
Onödiga trappsteg
– Vad gäller fastigheter så ser de ju ut som de gör, så vår kartläggning har gått ut på att se hur man kan underlätta de praktiska delarna av boendet. En sak vi la märke till var till exempel att hus som är byggda i slutet av 1940- och början av 1950-talet nästan alltid har ett trappsteg upp till entrédörren, säger Birgitta Branegård.
– Det är en till synes liten detalj men den är oerhört besvärlig och dessutom onödig för personer med till exempel rullator. Det kan ju vara ganska enkelt att asfaltera så att det blir en ramp istället för ett trappsteg, fortsätter hon.
Redan idag satsas stora summor på att gör individuella bostadsanpassningar, bara under 2014 uppgick summan till 64,5 miljoner kronor i Göteborg. Med tanke på att antalet äldre hela tiden ökar kommer kraven på anpassning av fler befintliga fastigheter och lägenheter också att öka, eftersom enbart nyproduktion inte kommer att räcka till.
Obetänksamma arkitekter
– Samtidigt blev vi ju lite besvikna på de nyproducerade hyreshusen, som ibland också har förvånansvärt tunga dörrar och höga trösklar. Jag tror helt enkelt att arkitekterna har för dåliga insikter i hur besvärligt det är att bli äldre och gradvis förlora muskelkraft i armar och ben. De kan inte ha tänkt på hur trixigt det är att komma in med en rullator i trånga tvättstugor och soprum, säger Birgitta Branegård.
Den stora förbättringspotentialen ligger ändå i det äldre fastighetsbeståndet. Göteborg har en högre andel hyreslägenheter, och en stor allmännytta
Idag finns det drygt 268 000 lägenheter i flerbostadshus i Göteborgs Stad, varav cirka 139 000, alltså 55 procent, är hyresrätter. Motsvarande siffra för hela landet är 38 procent, och nästan oavsett ort är det lägenheter från miljonprogrammet på 1960-talet som nu står inför stora behov att rustas upp, inte minst vad gäller tillgängligheten.
Stanna eller starta flyttkedja
– I Göteborg tillhör en stor andel av hyreslägenheterna allmännyttan, och där har många bott sedan husen byggdes på 60-talet. Många av dem vill gärna bo kvar så länge som möjligt, andelen äldre som bor i särskilt boende har till exempel minskat med 25 procent sedan 2001. Men om lägenheterna kan erbjuda ett tryggt, stimulerande och kvalitativt boende kan de också locka äldre att flytta dit från sina villor, och därmed sätta igång boendekedjor som så väl behövs även för de yngre generationerna, säger Birgitta Branegård.
I många fall handlar det inte om så stora eller besvärliga åtgärder som krävs från fastighetsägarna.
– Mycket kan lösas med det vi kallar för ”Passa på-åtgärder”, alltså små justeringar som lätt kan göras när man ändå åtgärdar andra sakar eller underhåller fastigheterna. Då kan man passa på att göra små ramper över eller helt enkelt ta bort trösklar, sätta automatiska dörröppnare på entrédörrarna eller se till att det finns en tillräckligt stor plan yta utanför entrén där man kan sätta sig och vila.
Nu kommer fastighetskontoret att lämna in sin rapport till Boverket, som ska sammanställa alla svar från kommuner runt om i landet. Vad effekten av det blir är än så länge okänt, men Birgitta Branegård är nöjd såhär långt.
– Den största vinsten hittills är att vi tillsammans med några av stadens största fastighetsägare har lyft frågan och pratat oss samman om problem, behov och lösningar, så att det kan bli bättre tillgänglighet framöver.