Den här artikeln publicerades 2004-11-18 och kan ha hunnit bli inaktuell.
Under konferensen, som arrangeras av Forskning och utveckling i Väst/GR tillsammans med Vårdalinstitutet, ställs en rad frågor. Bland annat: Vad vet vi om undernäring inom äldreomsorgen? Och varför är näringsbehandling viktig?
En kartläggning som Socialstyrelsen gjort bland 1.000 äldre människor i tre olika kommuner visade att 36 procent var undernärda och att 48 procent var i riskzonen för undernäring.
Enligt Elisabet Rothenberg, chefsdietist på Sahlgrenska och en av konferensens föreläsare, beror problemet till stor del på okunskap och brist på kompetens.
Ingen dietist inom äldreomsorgen
– Många äldreomsorgschefer har ingen medicinsk utbildning och det här är en vit fläck på kartan för dem. Problemet uppstod i samband med ädelreformen 1991 då kommunerna fick det samlade ansvaret för äldreomsorg, säger hon.
Rothenberg anser dock att kommunerna gradvis förstått vad det innebär och anställt sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
– Men fortfarande finns inte en enda dietist inom äldreomsorgen i Göteborgs Stad. För att få bukt med det här krävs det kompetens, rutiner och tydligare ansvarsfördelning, fortsätter Elisabet Rothenberg.
”Bör ses som funktionshinder”
Hon tycker också att undernäring måste ses på samma sätt som ett funktionshinder och att det ska kunna bli föremål för biståndsbedömning för de som bor kvar hemma.
Exempel på insatser kan vara att någon stöter på om att det är dags att äta, att någon sitter med vid bordet när måltiden börjar och att någon ser till att den äldre verkligen får i sig ett kvällsmål.