Svenska ungdomar är de mest politiskt intresserade i Europa.
Ändå röstar bara sju av tio förstagångsväljare.
Unga vill ha bättre retorik och mer dramatik, enligt valforskaren Henrik Oscarsson.
Förstagångsväljarna utgör drygt sex procent av årets väljarkår: cirka 425.000 personer (vid valet 2002 var de 367.900).
En som vet mer än de flesta om denna grupp är Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han ingår i forskarnätverket Svenska Valforskningsprogrammet och är expert på opinionsbildning och väljarbeteende.
Han kan bland annat berätta att förstagångsväljare gärna stöder partier i opinionsmässig medvind, att fyra av tio byter parti till nästa val och att röstdebutanter tidigare ofta har sympatiserat med miljöpartiet och vänsterpartiet men att den trenden är på väg att avta.
Dessutom vet han att valdeltagandet bland unga alltid är lägre än hos den sammanlagda väljarkåren – och att gapet ökar. 2002 röstade bara 70 procent av förstagångsväljarna (mot 80 för samtliga väljare), vilket kan vara den lägsta siffran på 50 år.
– Röstandet minskar överlag i alla industrialiserade västdemokratier. Det beror bland annat på en ökad individualisering och på att andra aktörer påverkar människor mer än politikerna. I Sverige har vi dessutom haft flera val där vinnaren varit klar på förhand, och då struntar de svårmobiliserade grupperna i att rösta, berättar Henrik Oscarsson.
För unga för vardaglig politik
En förklaring till att just de yngre är svåra att få till vallokalerna är att de helt enkelt inte har hunnit bli så integrerade i samhället, menar han.
– Om man inte har någon utbildning, yrkesidentitet eller familj så påverkas man inte lika mycket av politik, och då kan man inte heller ta ställning.
Att ungdomar är ointresserade av politik är dock, enligt Henrik Oscarsson, ”en stor myt”.
– I själva verket är svenska ungdomar de mest politiskt intresserade i Europa. Dessutom har intresset ökat bland tjejerna, så numera är könsfördelningen jämn. Men att vara intresserad av partipolitik är en annan sak, och unga röstar bara om en fråga känns tillräckligt angelägen. Något måste stå på spel.
Henrik Oscarsson tror också att dagens politik, som är väldigt teknisk och inriktad på detaljer, kan ha en ”avtändande” effekt.
– Många unga är engagerade i existentiella frågor som krig och fred, och vill dessutom se snabba resultat – då är det kanske inte så kul att diskutera justeringar av fastighetsskatten. Därför är det en viktig pedagogisk uppgift för partierna att blottlägga ideologiska skiljelinjer, menar han.
Han tycker även att de folkvalda borde vara mer närvarande i skolorna.
– Det är ett bra forum för att väcka engagemang. Men det behövs bättre retorik – och dramatik. Ungdomar vill ha blod, svett och tårar.
Action med debattboxning
Ett försök att åstadkomma ungefär detta gjordes på Backa teater i maj. Under rubriken ”Debattboxning” utkämpade diskussionslystna ungdomar verbala tvekamper i en boxningsring.
Arrangör för den välbesökta kvällen var 21-årige Aram Barazanda, till vardags skolinformatör för Försvarsmakten:
– Jag är inte så naiv att jag tror att alla som var där kommer att gå och rösta – men de kanske tyckte att det var kul med debatt.
Två som gick upp i ringen var förstagångsväljarna Kristoffer Zetterlund, 20 år, och Nathalie Fjellman, 19.
– I vanliga fall är jag bara politiskt engagerad hemma i soffan, men det är bra att låta hjärnan jobba lite. När man är yngre tänker man inte så mycket på politik, men nu har jag blivit arg över till exempel arbetslösheten. Jag ska rösta blått i valet, säger Kristoffer Zetterlund.
Det ska inte Nathalie Fjellman – hon är aktiv i SSU. Tidigare har hon även ingått i det kommunala demokratiexperimentet Ungdomsfullmäktige.
– Det var ett bra sätt att komma in i politiken och få reda på hur allt fungerar. Jag blev politiskt aktiv för tre år sedan eftersom jag brann för så många frågor, särskilt de svagas rätt i samhället.
ULF BENKEL