JASON Project startade redan 1988 i USA och samlar idag över en miljon barn och ungdomar över hela världen. Satsningen riktar sig till lärare som vill levandegöra modern forskning med moderna hjälpmedel. Multimediaproduktioner, direktsändningar via satellit och interaktiva övningar på webben är bara några av de redskap man använder för att väcka elevernas intresse för forskarsamhället.
– Genom JASON får eleverna kontinuerlig och verklig information om pågående forskningsprojekt i realtid. De deltar genom interaktion med forskarna och kan följa direktsändningar och videoupptagningar från fält. Några elever får fysiskt följa med forskarna ut till deras forskningsplatser, berättar Mikael Olsson, JASON:s projektledare i Sverige.
Forskare deltar i produktionen
Varje år kretsar projektet kring ett nytt tema, där den svenska upplagan tar avstamp i den internationella JASON-satsningen och tar eleverna med till exotiska platser som Antarktis och Hawaii. Årets tema blir ”Från kust till hav” och den svenska delen av projektet kommer att utgå från Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium i Bohuslän. Forskare kommer själva att skriva manus och ansvara för delar av produktionen.
– Sammantaget ger det här en helt ny närvaro för eleverna, en känsla för att ”det här händer nu” – det gör dem till en del av forskningsarbetet, säger Mikael Olsson. Genom kopplingarna till det internationella JASON får man dessutom kontakt med bland annat NASA, amerikanska SMHI och National Geographic. Det känns äkta och inte ens lärarna vet hur slutresultatet ska bli – elever och lärare upptäcker och lär sig tillsammans.
Nödvändigt grepp för framtiden
Meningen är också att de riktiga utställningarna på Universeum ska använda produktionerna från JASON för att förlänga kontakten med sina besökare via webben. På sikt ska experiment som utförts under JASON-expeditionen dessutom kunna upprepas i Universeums egen miljö.
Tror du att ett aktivt användande av IT kommer att vara en nödvändighet för museer som vill överleva i dagens stressade informationssamhälle?
– Ja, det tror jag. Tillgången på djup och pedagogisk information må vara överträffad på landets museer, men vilka ungdomar vänder sig dit när de vill veta mer om till exempel ”Arns fotspår”? Museerna skulle kunna spela en stor roll här genom aktiv närvaro på nätet. Och då är det ju inte till exempel Nordiska Museets samtliga spinnrocksvarianter med text och bild man vill se: det är något helt annat, till exempel animationer och visualiseringar av olika slag.
Mikael Olsson understryker dock att Universuem inte är ett museum utan ett vetenskapscentrum.