Utbildning ska motverka kriminell rekrytering av barn
Gängsnacket är namnet på ett utbildningsmaterial som polisen har tagit fram. Det är en folder som handlar om hur kriminella gäng rekryterar barn och den riktar sig till föräldrar och andra vuxna. Utbildningsmaterialet kan användas av skolor, socialtjänst, polis och fritidsverksamheter. Efter önskemål från både skolor och föräldrar har materialet även anpassats till mellanstadieelever.
– Skolelever ska få kunskap om hur det kan gå till när barn och unga dras in i kriminella gäng och vilka konsekvenser det kan få, berättar Carola Hermansson, förste socialsekreterare vid socialförvaltningen Hisingen.
– Syftet med det nya utbildningsmaterialet är att skolelever ska få kunskap om hur det kan gå till när barn och unga dras in i kriminella gäng och vilka konsekvenser det kan få. Skolorna vill gärna att det kommer ut andra aktörer och gör sådana här insatser. Det blir mer intressant och slagkraftigt för eleverna. Det är också positivt att de får träffa polis och socialtjänst som det annars finns mycket fördomar om, säger Carola Hermansson, förste socialsekreterare vid socialförvaltningen Hisingen.
Lektion i brottsförebyggande syfte
Under veckorna 43–48 har polis, socialtjänst och fältsekreterare varit ute i 30 klasser i årskurs 6 i Tuve, Backa, Lundby och Biskopsgården. Totalt har cirka 700 elever tagit del av lektionerna.
– Det här är ett brottsförebyggande arbete där barnen ska bli medvetna om vad de ska vara vaksamma kring. Vi arbetar ofta på individnivå där det redan finns en oro kring ett barn eller en ungdom, men samtidigt är behovet stort att också arbeta förebyggande och detta kan vara ett tillägg i det brottsförebyggande arbetet i stadsdelen, säger Carola Hermansson.
Film och diskussion
Lektionen inleds med att eleverna får titta på en animerad film. Den handlar om en pojke som blir indragen i kriminella sammanhang med äldre personer i bostadsområdet. Kompisen och andra vuxna märker av förändringen och oroar sig och försöker nå fram till pojken. Filmen avslutas med att man hör ett pistolskott där man inte får veta vad som hände. Eleverna får därefter diskutera vad de tror hände och sedan diskutera och försöka komma med lösningar. Vad hade barnen, kompisarna och de vuxna kunnat göra annorlunda? Var gick det fel? Vem skulle ha agerat och hur? Vart kan man vända sig för att få hjälp?
– Vi gjorde en liten kartläggning kring resultatet av insatsen när hälften av lektionerna genomförts och medarbetarna som har varit ute och gjort detta är överens om att det här inte är något nytt för barnen. Barnen är mycket medvetna om att det pågår och hur det fungerar och de är öppna med att de vet och vad de har sett där de bor eller att de känner någon som vet, har sett eller har varit en del av farliga situationer, säger Carola Hermansson.
Hon menar att det finns en uppgivenhet hos barnen.
– Det finns också en uppgivenhet hos barnen. De uttrycker att det inte finns någon som kan hjälpa dem om de hamnar i en sådan situation. Men vi vill visa att det går att få hjälp och att vi vuxna vågar prata om det som händer. Både elever och föräldrar ska känna att man vågar be om hjälp, vågar berätta vad man ser och hör och lita på att vi vuxna som finns i deras omgivning tar detta och dem på allvar. Det är också syftet med lektionen, säger Carola Hermansson.
Fortsätter i vår
Barnen har också själva uttryckt att de önskar att de hade haft lektionen tidigare, som i årskurs 4. Därför är förslaget nu att hålla lektionen även för yngre barn.
– Under våren kommer projektet att fortsätta i någon form. I februari och mars kommer vi också att fortsätta med de föräldraföreläsningar som vi har haft på samma tema, Tidiga tecken för att ditt barn kan riskera att rekryteras in i kriminalitet, och även ha dem på olika språk, säger Carola Hermansson.