Välbesökt samtalskväll om att åldras i ett nytt land

Det är tidig kväll på Seniorhörnan i Angereds centrum.

– Många går inte gärna ut på kvällstid. Därför ville vi sänka tröskeln och bjöd in till en trevlig stund innan vi gick tillsammans, säger Sofia Nerman, äldrekonsulent i nordost.

En av deltagarna är Khachik. Vad tycker han är viktigt när man åldras i Sverige om man är född i ett annat land?

– Språket, kan man det då klarar man sig bra, säger Khachik.

Han talar själv flera språk och finns under kvällen till hands som tolk. På mötesplatsen finns fler människor med lång livserfarenhet – några födda i Sverige, andra som levt här i många år. Akbar har arbetat som fastighetstekniker, Nazif som lärare. De flesta bor i nordöstra Göteborg, men Cristina har rest från Backa.

Livet i ett nytt land

När gruppen kommer till Blå Stället är det redan fullt av människor. På scenen förbereder sig Aida Foresti, Dragan Dobromirovic och äldreombudsmannen Kristin Eliasson. Samtalet leds av författaren Zhiwar Rashid.

– Hur är det att åldras i Sverige och vara född i ett annat land? Går det ens att prata om när erfarenheterna är så olika? frågar han.

Ja, varför är det viktigt att prata om?

– Var fjärde göteborgare över 65 är född i ett annat land. Det är nästan 29 000 personer. Jag saknade deras berättelser – de som kom hit för arbete, krig,kärlek eller studier och nu åldras här. Det är viktigt att lyssna på allas röster, säger Kristin.

Dragan kom från Serbien för 60 år sedan.

– Sverige behövde arbetskraft och vi var väldigt välkomna. Nu har vi åldrats och det är vi som behöver hjälp av Sverige, säger Dragan.

Aida kom tio år senare från Chile.

– Det var så tyst här. Inga öppna caféer på helgerna. Men jag var glad över att vara här.

Efter en tid på landsbygden valde hon Angered.

– Här finns kultur! Man pratar spanska, kinesiska eller arabiska. Oavsett var vi kommer ifrån kan vi leva tillsammans, säger Aida.

Att åldras här – med rötter någon annanstans

Aida ser åldrandet som en fortsättning på livet.

– Det handlar inte om att sluta leva, utan att ha något att göra varje dag.

Zhiwar undrar om Dragan harsamma känsla.

– Inte riktigt, säger Dragan. När man jobbar finns man, som pensionär glöms man bort. Men vi är rätt snälla och nöjer oss med det som erbjuds.

Kristin Eliasson möter ofta stolthet över att ha bidragit till samhället.

– Men jag möter också dem som aldrig fick jobb, som lever på en låg pension, inte kan språket och känner sig ensamma. Vi behöver bli bättre på att förstå behoven.

Ett problem, menar hon, är att nå ut med allt som faktiskt finns att göra för seniorer i Göteborg.

– Den sociala biten är viktig, säger Dragan. Det finns skrivna och oskrivna regler. Lär man sig dem mår man bättre. Jag ville inte vara lagom – men jag lärde mig att lyssna.

Aida berättar:

– Jag trodde att jag skulle flytta tillbaka. Men min man sa: du måste lära dig svenska! Och jag gjorde det.

Både hon och Dragan fann ett sammanhang, men många hade länge väskan packad. De som trodde att de snart skulle flytta tillbaka till hemlandet igen och som äldre sörjer att det inte blev så.

Att hitta sitt sammanhang

Samtalet återkommer till vikten av gemenskap.

– Att hitta en plats där man känner sig accepterad är avgörande, säger Kristin. Men den ofrivilliga ensamheten är stor och vi måste göra mer.

Språk, ekonomi och sammanhang lyfts som viktiga delar.

– Och det digitala, säger Dragan. Be om hjälp om du inte kan själv. Det finns alltid goda människor.

En kväll som dröjer sig kvar

Efteråt delar deltagarna sina tankar.

– Det var en fin kväll. Vi påmindes om att alla tänker och känner olika – och att det måste få vara så. Det viktigaste är att alla får det stöd de behöver och känner tillhörighet, säger Sofia Nerman.

Vad behövs mer för att åldras och må bra?

Från scen och publik kom flera idéer: bättre information om stadens tjänster, digitala kurser, mötesplatser för olika kulturer, mer kontakt mellan generationer och fler sammanhang där människor kan mötas, ha roligt, dela erfarenheter och lära av varandra.