Det dubbeltydiga budskapet på skylten ”Café Trappa Ner” i Baptistkyrkan har täckning både i trappstegen ner i lokalen och bland gästerna.
Många försöker bli kvitt sina olika beroenden och missbruk. På en stol sitter Robert, 32 år. Trots sin låga ålder har han varit hemlös i 10 år. Varje vinter är en kamp för livet och mot den ständigt gnagande tröttheten.
– Jag försöker att vara vaken så mycket som möjligt och brukar gå omkring tills jag stupar av trötthet. Jag vet aldrig om jag vaknar igen i fall jag somnar.
Vill slippa socialtjänsten
Robert säger själv att han inte helhjärtat försökt att få tag i en bostad. Han har aldrig varit i kontakt med socialtjänsten och tycker att det är en skön känsla att slippa dem. Han vill klara sig själv på sina villkor, och hans högsta önskan är att få ett eget boende. Ett enkelt rum med tak över huvudet som ger värme under vintern.
– Jag kommer aldrig att få en bostad, jag har inte de inkomsterna som behövs.
Dagarna fördriver Robert genom att vandra omkring på stan ständigt uppfylld av samma tankar.
– Jag brukar filosofera över meningen med livet, det goda och det onda. Vad som skiljer den ena människan från den andra.
Slutar aldrig tro
Jag frågar honom om det är något han skulle vilja säga till alla göteborgare, nu när han får chansen. Något om sin situation och vad som kan göras för att förbättra den.
– Sluta aldrig att tro på det goda, det är det enda som håller mig uppe, som gör att jag orkar leva vidare och överleva dagen.