Det finns ett talesätt som säger, att de flesta vill leva länge – men ingen vill bli gammal. I detta fall blir ordet ”gammal” närmast en synonym till orkeslös eller sjuklig. Idag använder också många begreppet ”äldre” i stället för ”gammal”, när man talat om personer som uppnått hög ålder. Ordet äldre anses tydligen inte lika ”belastat” som ordet gammal.
Men vad innebär det då att tillhöra gruppen ”äldre”? Det finns en del material om detta i denna utgåva av Vårt Göteborg. Vad vi alldeles entydigt kan konstatera är att relativt många människor idag uppnår en högre ålder än vad som var fallet för något eller några decennier sedan. Många av dessa är också pigga och friska i en utsträckning som förr ansågs i stort sett ouppnåelig.
Den förväntade ökade livslängden har också medfört att man tvingats ändra pensionssystemet i landet. Om en gång, något förenklat, pensionssystemet byggde på att man började förvärvsarbeta i tonåren, fortsatte tills man blev 67, och därefter avled efter inte särskilt många år, så är det lätt att inse att samma modell inte fungerar om alltfler utbildar sig och/eller till exempel reser runt i världen tills man är drygt 25, och sen räknar med att pensionera sig vid kanske 55 à 60, för att därefter leva ytterligare några decennier, så går ekvationen inte ihop.
Detta är ett problem som alltfler industriländer tvingas att ta itu med, även om det är politiskt obekvämt. Men i grunden är detta något positivt – att livskvalitén ökat för väldigt många människor, även om det får konsekvenser för pensionssystemen.
För visst är det positivt att allt fler personer kan ha ett aktivt liv under allt fler år efter det att man gått i pension. Pigga pensionärer är i dag stöttepelare i mycket av svenskt föreningsliv, och även pålitliga kunder för till exempel resebranschen.
Men förr eller senare avtar kroppskrafterna, även om man levt ett hyggligt skötsamt liv vad gäller fysisk och intellektuell aktivitet, mat och dryck, och fritt från tobak. Det finns som bekant mycket man själv kan göra för att minska riskerna för i vart fall vissa typer av åkommor.
Men det brukar komma en tid då man är i behov av service och stöd av olika slag – och av att det finns personer som är beredda att arbeta inom denna sektor. Och detta måste då finansieras och organiseras på ett sådant sätt att denna service blir en medborgerlig rättighet inte bara på papperet, utan även i den praktiska verkligheten.
Jörgen Linder
Kommunfullmäktiges ordförande
