Ostindiefararen Götheborg betyder inte bara mycket utomlands. Den har spelat en stor roll här hemma också. Inte minst för dem som genom projektet har fått en ny chans på arbetsmarknaden.
En flytande historielektion, ett unikt segeläventyr och en bra ambassadör för Göteborg.
Men Ostindiefararen har även varit en arbetsgemenskap.
– Vi har givit långtidsarbetslösa, människor i rehabilitering och sådana som hamnat snett i livet en möjlighet att gå vidare. De har vuxit när de har fått ansvar och nya rutiner, säger Kjell Andersson, personalansvarig på SOIC (Svenska Ostindiska Companiet), företaget bakom skeppet.
Kunniga handledare
Omkring 650 personer har hittills varit knutna till Ostindiefararen, som anställda, frivilligarbetare, praktikanter och elever – men även via AMS och ESF (Europeiska socialfonden). När SOIC under 2003 hade som flest anställda, 84 personer, hade exempelvis omkring 65 procent av dessa haft en arbetsmarknadsåtgärd i projektet före anställningen.
– Många påpekar att vi har levt mycket på den typen av stöd, och det är klart att det har haft stor betydelse. Men för att kunna ta hand om dem som kommit hit har det ju krävts resurser också, kunniga handledare inte minst. Och vi har ju faktiskt hjälpt folk till nya jobb, säger Kjell.
Väl rustade att söka jobb
Många arbetslösa anställdes alltså av SOIC, men flera gick även vidare till andra jobb. Av de totalt 169 som ingick i en ESF-satsning under åren 2001-2004 fick exempelvis ett 30-tal arbete utanför Ostindiefararen. Hur det har gått sedan för alla andra som kommit och gått har Kjell ingen heltäckande bild av – men han vet att de var väl rustade inför jobbsökandet.
– De som guidade besökare på varvet hade till exempel ingen tidigare sådan erfarenhet, och att lära sig tala inför folk är ju verkligen en kompetensutveckling. Och jag har förstått att många arbetsgivare har sett det som något positivt att man har varit här.
När Ostindiefararen var färdigbyggd blev SOIC:s personalbehov givetvis betydligt mindre, och förutom de 80 ombord på själva skeppet håller i dag bara nio personer till i Röda Bolagets gamla lokaler vid Eriksberg.
Gillar inte sjön
Många som tidigare har arbetat med Ostindiefararprojektet är dock fortfarande engagerade. Omkring 110 av dem ska exempelvis resa för att möta skeppet i Kanton.
Det ska även Kjell Andersson, som innan han kom till SOIC 1997 jobbade på Cityvarvet i nästan 30 år. Dock föredrar han att bygga båtar framför att gå ombord på dem.
– Jag gillar faktiskt inte sjön något vidare. Eller om det är sjön som inte gillar mig.
ULF BENKEL