Rune och Aud Persson var en bra bit över 70 när de ryckte upp sina rötter på Hisingen och flyttade till en 55 plus-lägenhet. Ett av deras bästa beslut någonsin, tycker de.
– Att bo i ett hus där man inte kan uträtta något och inte har kraft att komma ut som förr – det är inte roligt, säger Rune Persson, 80.
Majsolen skiner in i den luftiga trerummaren i Johanneberg. Doften av syren letar sig genom den öppna balkongdörren in i vardagsrummet där Rune och Aud Persson sitter i varsin fåtölj.
– Vi har bott här drygt ett år, och nu har man börjat komma tillrätta. Jag är ute och går mycket, och nu känner jag att jag börjar lära mig att hitta i området, säger Rune.
De har bott på Hisingen sedan 60-talet, de senaste 22 åren i en tegelvilla med rejäl trädgård. Mysigt, trivsamt, fullt med minnen – men inte så praktiskt när man blir äldre.
– Det är alldeles för mycket jobb med ett hus när man är gammal, säger Aud, 78 år.
– Det blev för arbetsamt, både på insidan och utsidan. Tänk dig bara, vi hade en trädgård på .000 kvadratmeter – gräsmattan som skulle klippas, häckar som skulle hållas efter, fyller Rune i.
Lätt beslut efter operationen
Beslutet att flytta var därför lätt att ta – särskilt efter att Rune opererats för brusten mjälte, en operation som tog hårt på krafterna. Det var frustrerande att se huset förfalla och de bestämde sig för att se sig om efter en mer lättskött bostad.
Deras barn välkomnade beslutet: ett 55plus-boende skulle innebära både bekvämlighet, hjälp i vardagen och gemenskap med andra äldre, resonerade de.
De började titta efter bostad, först på Hisingen, sedan lite motvilligt i andra stadsdelar. Från början var de inte så förtjusta i Johanneberg, men när de fick se lägenheten föll allt på plats.
– Direkt när vi kom in här kände vi: ”den ska vi ha!”, säger Rune.
Trean i Johanneberg är en 55 plus-bostadsrätt, vilket innebär att den boende måste vara över 55 år. Men det innebär också att boendet kan anpassas för dem som behöver mer än bara någonstans att bo. Här finns fastighetsskötare, möjlighet att få mat lagad och serverad, hemservice som hjälper till med vardagssysslor. Lägenheten präglas av stora ytor, här finns inga trösklar, badrummet är rymligt, och det är inga nivåskillnader för att komma ut och in ur huset.
– Det är väldigt välordnat för äldre. För även om du inte är handikappad så är det ett handikapp att bli äldre, säger Rune.
Ett bättre socialt liv
Ett 55-plusboende kan också innebära ett mer socialt liv. Rune och Aud brukar äta sin lunch i ett servicehus i närheten, och då träffar de sina grannar. Dessutom brukar föreningen ordna sammankomster: de dricker kaffe i samlingssalen, eller har gemensamma grillfester.
– Vi träffar alla i huset då och då, och pratar alltid med grannarna när vi stöter på dem. Så var det inte när man bodde i vanlig lägenhet, då visste man knappt vilken våning de andra bodde på, säger Aud.
Några nackdelar med att bryta upp och flytta sent i livet kan hon och Rune inte komma på. I stället räknar de upp massor av fördelar med sin nya bostad: bekväm, lättskött, hemtrevlig, nära till butiker, apotek, bank och sjukhus.
Villan då, saknar de aldrig den?
– Nej, inte alls. Det är ju så skönt att bo här, säger Aud.
– Vi har varit tillbaka och tittat på huset och hälsat på de nya ägarna. Men vi skulle inte vilja flytta tillbaka. Vi har trivts här sedan första dagen. Jag ser ingen nackdel alls med att sälja sitt hus och flytta till ett sådant här boende, säger Rune.
Trots att paret talar om att åldras och att tappa kraft så verkar de allt annat än gamla och svaga. De är nyss hemkomna från en semesterresa på Gran Canaria, ett försenat firande av Runes 80-årsdag med massor av sovmorgnar, bad, sol och god mat.
– Och nu kan vi resa bort och slippa tänka som tidigare: ”nu har vi varit borta för länge, nu måste vi hem och klippa gräset och ta hand om huset”, säger Rune och får medhåll av Aud:
– Ja, det var härligt att komma ut lite. Men det bästa var ändå att komma hem.
Johanna Westlund