Det bor cirka 7 000 människor i Gårdsten. Två av dem är Nasra Ahmed och Roland Smith. De är med och bestämmer hur stadsdelen ska se ut.
– Det är inte så vanligt att man blir tillfrågad om man vill vara med och påverka tillvaron, säger Nasra.
Roland är pensionär och har bott i samma lägenhet i Gårdsten sedan 1971. Då var Nasra inte ens född. Hon kom hit som flykting i början av 90-talet. Sedan dess är Gårdsten även hennes hembygd.
Nasra har suttit i Gårdstensbostäders styrelse i drygt fem år och är troligen en av dem som vet mest om stadsdelens förvandling. Roland är ny i styrelsen sedan i mars, men har ett långt perspektiv på utvecklingen av området.

Självklart att tacka ja

För båda var det självklart att tacka ja till en styrelseplats.
– Jag var redan engagerad i området när jag blev tillfrågad. Jag bryr mig inte bara om mig själv och mina barn – det har jag med mig från mitt land. Mina grannar och barnens lekkamrater är också en del av mitt liv, säger Nasra.
Roland är en av dem som inte flyttade när Gårdsten blev ett slitet problemområde. På sina hundpromenader har han följt upprustningen, bland annat de prisbelönta solhusen, med glastak som värmer upp vattnet.
Nu ser han fram emot att arbeta med stadsdelens framtid.
– Styrelsen består av ordförande och sex ledamöter, fem män och två kvinnor. Just nu är vi tre som är födda i Sverige och fyra utlandsfödda, berättar han.

Svårt med färgval

Nasra har till exempel varit med och bestämt färgen på terasshusen.
– Vi hade världens liv i styrelsen om färgen på husen, säger hon och skrattar. Vi diskuterade och vi röstade.
Även övriga boende är med och fattar beslut om olika saker, som hur det ska se ut på just deras gård. Många hus har också fått egen bastu och festlokal.
Roland berättar att Gårdstensbostäder satsar både på små ungdomslägenheter och seniorboende, som blivit mycket populärt. Den uppgång där han själv bor ska byggas om till ett sådant.
Eftersom Gårdstensbostäder har ett brett ansvar för stadsdelen tar styrelsen även itu med annat än byggprojekt.
– Vi pratar om våra ungdomar och om arbetslösheten. Vi har bjudit in polisen till våra möten och även stadsdelschefen. När vi säger ”Gårdstensbostäders styrelse vill träffa dig” – då kommer han, berättar Nasra.

Hellre medborgare än politiker

Folk brukar fråga om hon ska bli politiker, men då svarar Nasra att hon hellre är medborgare. I styrelsen känner hon att hon gör en viktig insats.
– Jag har aldrig känt mig överkörd. När vi ska besluta om något och diskuterar kan jag göra min röst hörd. Ordföranden säger ”…men Nasra är inte nöjd” och jag får förklara varför, säger hon och tillägger:
– Varje gång jag går därifrån känner jag att jag gjort något för mina medmänniskor.
Monica Rossing