På läger får alla vara med – på sina egna villkor.
Vi följde med ett gäng pigga killar till hjärtat av Bohuslän en helg i maj.

Under frukosten spricker gråvädret upp. När Andreas, Robin, Mårten, Adrian och Johannes kilar ned de hundra meterna till badviken så strålar solen över Bokenäset.
Det är lördag förmiddag och vårterminens sista helgläger på Klostergården har bara börjat. Äntligen dags att bära ut kanoterna och sjösätta roddbåten. Och kanske …brrrr… ta årets första dopp?
Snart är flytvästarna på och farkosterna bordade. Det går vita gäss ute på Koljöfjorden, så förhållningsordern blir att hålla sig mellan bryggan och stranden.
– Kolla nu här. Om ni ska få paddla utanför viken i sommar måste ni kunna göra så här, säger André och lägger sig själv och kanoten på sidan i det meterdjupa vattnet.
André Vikingsson är 21 år och lägerledare. Han har umgåtts med killarna en helg i månaden sedan mer än ett år tillbaka och vid det här laget känner de varandra väl.
– Det är faktiskt inte så kallt, försäkrar han när han kravlat sig ur kanoten och fått fotfäste på botten.
Väl genomfört prov
Mårten är den ende av killarna som, efter en del övertalning, nappar på erbjudandet om att avlägga kapsejsningsprov idag. Det går galant.
Andreas tycker inte att badsäsongen startat riktigt ännu. Andreas bor i Tynnered, vet allt om Ronaldinho, älskar att fiska och har en yorkshireterrier som heter Sune.
– Roligast på läger är att spela fotboll. Och att prata i walkie-talkie, det gjorde vi förra gången. Dom talade om när maten var klar.
Utflykter är också uppskattat. Andreas berättar om när de åkte till en bondgård, Havets Hus och Nordens Ark.
– Vi såg en riktig tiger, en amurtiger.
När alla torkat av sig och bytt diverse fuktiga persedlar är det dags för en utflykt till Lysekil.
Killarna hoppar in i minibussen och André sätter sig bakom ratten. Robin guidar oss besökare längs vägen:
– Här brukar vi se rådjur och harar, berättar han och pekar ut över fälten.
Vi passerar ”myskoträden”, som lyser på natten och som alltid är olika många när man försöker räkna dem. Och klosterruinen i Dragsmark, där det spökar mörka kvällar.
Jesper Karlsson är den i personalen som följt gruppen längst, i omkring två år.
– Här fokuserar vi på det som är roligt. Att komma hit ska fungera som ett avbrott i vardagen, en del av killarna har det ganska tungt i skolan, säger han.
– Men de har utvecklats enormt mycket på den här tiden, både som individer och som grupp.
I snabbköpet i Lysekil passar man på att handla lördagsgodis. Tjugo kronor per skaft är det som gäller, resten av fickpengarna sparas till en stor utflykt under sommarlägret.
Allt pågår samtidigt
Tillbaka på Klostergården är det först lunch och sedan utbryter en mängd aktiviteter:
Spela kubb? Baka rabarberpaj? Kasta frisbee? Fotboll? Brottas? Sjunga och spela gitarr? Inga problem. På något vis lyckas personalen organisera det hela så att allt försiggår parallellt på gräsplanen utanför matsalen.
Sofie Jerkeby och Friedrike Greifeneder tar hand om ”bageriet”, ett bord från köket som placerats under hängbjörken.
– Det är något av en filosofi, detta att alla ska få vara med, säger Friedrike. l
Björn Forsman