Linnés avtryck i Göteborg
Carl von linné är mest känd som blomsterkungen. Men hans lusta till systematisering omfattade även människan. På Göteborgs Stadsmuseum pågår en utställning om Linnés syn på människan.
Linné och Göteborgs Museum
När Göteborgs Museum högtidligt öppnade den 20 december 1861 refererade statsrådet Fåhræus i sitt invigningstal till ”Vår odödlige Linné” som den störste bland vetenskapsmän. Men inte ens Linné, sa statsrådet, kunde samla all kunskap under en livstid. Det var därför museet behövdes. Museets samlingar syftade från början till att belysa mänsklighetens historia. Med Linnés systematik kunde samlingarna göras fattbara.
Göteborgs Museum huserade redan från början i Ostindiska huset. För Linnés lärjungar var Ostindiska kompaniet vägen ut i världen och en möjlighet för Linné själv att vidga sitt insamlingsområde.
Människans varieteter
Linnés allmänna systematiseringslusta ledde även till att klassificera människan i en förenklad kombination av geografi och hudfärg. Homo Sapiens delade han in i fem varieteter med särskilda karaktärsdrag. Hans beskrivningar går från yttre faktorer som utseendet på näsa, ögon, hud etc till inre som seder, klädedräkt eller kulturella uttryck. Amerikanen styrdes av vanan, europén av modern medan asiater behärskades av inbillning. Afrikanerna var sluga, lata och likgiltiga. Den femte gruppen omfattade de som levde i marginalen.
Mäta det vackra
Linné var ett barn av sin tid. Hans grundsyn skiljde sig inte från 1700-talets vetenskap i stort. Intresset för den grekiska kulturen under 1700-talet ledde till att de grekiska gudastatyerna blev förebilder för den perfekta kroppen. På konstskolorna lärde sig eleverna människokroppens proportioner genom att avbilda grekiska statyer. Så blev även fallet i Göteborg. Eleverna på Musei ritskola fick teckna av kända skulpturer som till exempel Apollon Belvedere. Marmorgudar bildade norm för skönhet. Den vite europén, om än inte i marmor, motsvarade bäst gudarnas kroppsproportioner.
Frenologi
Den yttre skönheten hos en gud gav tanken att en människa med yttre harmoniska drag också var harmonisk inombords. Ett utseende som avvek från gudaidealet talade för inre obalans med risk för att bli kriminell. Franz Joseph Gall (1758-1828) gjorde vetenskap av tankegångarna. Han utvecklade metoder för att mäta skallens form som objektivt kunde fastställa moraliska karaktärsegenskaper och intelligens. Varje psykisk egenskap hade ett särskilt centrum i hjärnan som kunde mätas. Det som gick att mäta hade vetenskaplig betydelse.
Museets frenologiska samling var ett arv efter Pehr Westring. Han var son till Linnélärljungen Johan Westring. Pehrs svärfar hade undersökt möjligheterna att starta ett handelsfaktori i Indien för ostindiska kompaniets räkning.
Carl von Linné och hans samtids taxonomi har varit seglivade och fått betydelse för framtida kategoriseringar av människor. Men att prata om ”raslära” med dagens innebörd av ordet är för tidigt, skriver Linnékännaren Gunnar Broberg. Trots det hänvisar Darwin till Linné som i Naturens ekonomi skriver om kampen för överlevnad.
Mats Sjölin
tel: 61 28 93, mats.sjolin@stadsmuseum.goteborg.se

Runt om i hela landet uppmärksammas Carl von Linné som blomsterkungen på 300-årsjubileet av hans födelse. Göteborgs stadsmuseum tar i sin utställning fasta på Linnés människosyn.