En idrottsförening är mer än match och träning.
För Björkekärrs Innebandyklubb är det sociala ansvaret minst lika viktigt.
Men så är föreningen bildad av tre före detta ”strulputtar” också.
Torsdag kväll i en källarlokal i Rosendalsskolan i Björkekärr och ett gäng 12-13-åringar ägnar sig hängivet åt pingis, airhockey, dvd-film och våfflor. Några innebandybollar syns inte till – ändå är kvällens aktiviteter en viktig del av Björkekärrs Innebandyklubbs verksamhet.
Tre gånger i veckan har föreningen fritidsgård i lokalen, som varje vardag dessutom fungerar som eftermiddagshem för lite yngre barn – även det i klubbens regi. Spelare, tränare och andra aktiva jobbar ideellt och turas om att finnas på plats.
– Det finns många som brinner för ungdomar i föreningen, säger styrelsemedlemmen Rosvita Zorman, som just den här kvällen representerar vuxenvärlden tillsammans med A-lagsspelaren Martin Friberg.
Bland de unga besökarna finns många ”stammisar”. En av dem är 13-årige Marco Wihlborg:
– Jag är ofta här, spelar pingis och kollar på film. Det är jättebra att det finns, säger Marco, som även är målvakt i Björkekärrs IK:s pojklag för 93:or.
Jämngamla Therese Ragnar är också både innebandyspelare i klubben och flitig besökare på fritidsgården – samt dessutom fotbollsspelare i Qviding.
– Innan spelade jag handboll också, men nu hinner jag inte det. Jag bor egentligen i Bergsjön men jag har många kompisar här.
En särställning i stadsdelen
Marco och Therese är långt ifrån ensamma om att vara dubbelt aktiva i föreningen. Genom sin omfattande både sportsliga och sociala verksamhet har Björkekärrs IK en stark ställning i stadsdelen. Själva innebandyn omfattar sammanlagt 32 lag (damernas A-lag spelar i division två, herrarnas i fyran) och förutom aktiviteterna i fritidslokalen anordnar klubben även läger- och förskoleverksamhet samt deltar i det statliga projektet Handslaget som ska få skolelever att röra på sig mer.
– När det gäller den sociala biten har vi en särställning i stadsdelen – det tror jag att vi kan säga utan att förhäva oss, säger klubbens föreningskonsulent Thomas Rönn.
Klubben bildades av ungdomar
Förklaringen till detta engagemang finns i föreningens historia. Klubben bildades 1988 av tre då 15-åriga grabbar. En av dem, Niklas Sjöström, är fortfarande aktiv, i dag som kassör:
– Vi spelade i Robertshöjd, och när de lade ner sin innebandyverksamhet i Björkekärr fick vi bilda ett eget lag – och sedan växte det. Vi var struliga i skolan alla tre, men klubben blev ett slags väg ut, så att föreningen har satsat på ungdomar har mycket med den bakgrunden att göra. Sedan tror jag också att det är bättre att göra en social insats än att bara sälja lotter. Klubbkänslan blir en annan. Det är därför det har blivit så stort. I dag har vi 675 aktiva medlemmar.
Torpahallen blev ett lyft
På senare år har verksamheten dessutom fått mer plats att växa på tack vare tillkomsten av Torpahallen, som genom ett samarbete mellan idrotts- och föreningsförvaltningen och Härlandas stadsdelsförvaltning stod klar 2004 och då blev Björkekärrs IK:s hemmaarena.
– Det blev ett väldigt lyft för oss. Alla tycker att det är roligt att vara där, säger klubbordföranden Lars-Fredrik Pålsson, som även berättar att nästan 40 procent av föreningens spelare är tjejer.
– Vi har aldrig gjort någon åtskillnad mellan könen. Vi satsar lika mycket, oavsett om det gäller tränare, pengar eller träningstider.
Billigare än hockey…
Att just innebandy lockar så många unga tror Thomas Rönn kan ha att göra med att basutrustningen är förhållandevis billig:
– Du behöver en klubba och ett par skor, och du får bra grejer för omkring 1.500 spänn. Jämför det med vad en ishockeyutrustning kostar.
– Jag kommer ihåg på 60-talet när en gubbe för första gången visade mig en plastklubba och en boll med hål i. Då undrade jag: ”Vad är detta?” Nu håller innebandyn nästan på att bli större än både fotboll och handboll här i Björkekärr, säger Lars-Fredrik Pålsson.

ULF BENKEL