Krissituationer i storstäder och på landsbygden ser olika ut.
- Framför allt för att det finns mer av allting i en större stad.
På både gott och ont.
– I en storstad finns en högre koncentration av komplexa system, och därmed kan fler saker gå snett. I november lamslogs till exempel Stockholm av ett snöoväder. Man tycker ju att en stad i norra Europa borde vara van vid snö, men det visar hur lite som krävs, säger Edward Deverell.
Han är statsvetare och forskare på Crismart (Crisis Management Research and Training), ett nationellt centrum för krishanteringsstudier som är en civil del av Försvarshögskolan i Stockholm.
– Vi tittar brett på de faktorer som är gemensamma för de flesta typer av krissituationer, säger Edward Deverell, som i sin egen forskning är inriktad på de lärdomar man kan dra av kriser.
Han konstaterar att förutom sårbarheten hos de många datoriserade och elberoende systemen, så blir en krissituation i en storstad givetvis också annorlunda för att det bor fler människor där. Vid en större olycka kan detta till exempel innebära fler nyfikna som kan hindra räddningsarbetet.
– En annan aspekt är att det i storstäderna ofta finns många företag som är viktiga för hela landet. Stora städer är också attraktiva som terrormål. De har ett stort symbolvärde och det är lätt att skapa stor oreda – och få uppmärksamhet därefter.
Vissa grupper är också mer utsatta. I storstäder tas till exempel de äldre oftare om hand av anhöriga – som ju i en krissituation även måste ta vara på sig själva.
Men även turister och affärsresenärer är en sårbar grupp, eftersom de kanske inte hittar, känner till lokala informationsvägar eller kan språket.
Storstädernas många språk och kulturer, även bland de bofasta, ställer också högre krav på informationsarbetet i ett krisläge. Om bostadssegregationen är stor kan en tillspetsad situation dessutom leda till konflikter.
Men det finns också sådant som är specifikt för storstäder som underlättar i krissituationer – många människor innebär ju exempelvis också stora hjälp- och personalresurser och gott om yrkeskompetens.
– När bussen sprängdes vid terrordåden i London 2005 visade det sig att det precis runt hörnet pågick en konferens för akutläkare. De kunde börja jobba direkt. Även om det var en slump så är sannolikheten givetvis många gånger högre i en stor stad.
Andra faktorer som underlättar krishanteringen i större städer är den omfattande infrastrukturen, som gör det lättare att både genomföra akutinsatser och ta emot hjälp utifrån, och en i allmänhet väl utbyggd sjukvård med stora sjukhus.
Ofta är det dessutom lättare att nå ut med information eftersom det i storstäder både finns fler medier och fler mediearbetare.
– Efter terrordåden i Madrid 2004 och London 2005 såg man också att det i båda städerna var viktigt att få igång allting snabbt och därmed börja återgå till det normala. Mycket energi lades exempelvis på att pendeltågen och tunnelbanan skulle gå igen så snart som möjligt.
När det gäller vad som är typiskt för storstäder så kan man givetvis även fråga sig om den mentala beredskapen ser annorlunda ut.
Edward Deverell menar att om man är van vid att allt fungerar så kanske man inte är lika väl förberedd när det inte gör det.
– När säkerheten i våra system ökar så sjunker medvetandet. Nergrävda elkablar är exempelvis mindre sårbara för extremt väder och ger färre elavbrott, och om sannolikheten är mindre blir beredskapen lägre. Dessutom kan det vara så att skyddsnäten är större på landet – den som är mer beroende av andra har kanske också bättre kontakt med sin omgivning.
ULF BENKEL
