Sedan Jorma Kallanvaara blev pensionär har han gott om tid. Den ägnar han bland annat åt motion, sport, böcker – och barnbarn. Fast en sak har han slutat med. Att stressa.
Efter 36 år på Volvo IT, varav de sista 20 som chef, lämnade Torslandabon Jorma Kallanvaara både arbetsplatsen och yrkeslivet förra sommaren. Egentligen har han tjuvstartat – han fyller inte 65 förrän i juli – men nappade på ett erbjudande om avtalspension.
Att gå från heltidsarbete till total ledighet är givetvis ingen liten omställning, men Jorma var väl förberedd:
– Jag bestämde mig för att skaffa rutiner och göra små veckoplaner. Min fru går inte i pension förrän nästa år, så för att inte sova bort dagarna går jag upp samtidigt med henne – fast jag äter frukost mycket längre.
Mer tid för idrott
Idrott har alltid legat Jorma varmt om hjärtat, och ett av de mål han satte upp inför pensioneringen var att ägna mer tid åt motion. Cykeln han fick i avskedspresent har därmed kommit till god användning och tre gånger i veckan tar han antingen en löprunda eller en promenad. 12 maj sprang han Göteborgsvarvet på under två timmar och nästa år blir det Vasaloppet.
– Men jag har också fått mer tid över till att se matcher och tävlingar. Jag är född i Rovaniemi, uppvuxen i Värmland och har bott länge i Göteborg, så jag håller på Finland i Finnkampen, Färjestad i hockey och IFK i fotboll.
Även resten av familjen är sportintresserad och aktiv: hustrun, de två döttrarna med sambor samt inte minst de fem barnbarnen. Och just de yngsta familjemedlemmarna – fyra tjejer och en kille i åldrarna 10 till 18 år – upptar en stor del av Jormas tid. När de ska ta sig till balett, gymnastik, innebandy, friidrott med mera ställer morfar upp och kör.
– Vi har fått väldigt bra kontakt, inte bara genom idrotten. De kommer till exempel ofta hit och vill spela spel. Det bästa betyg jag har fått var när en av flickorna sa att ”morfar har alltid tid”.
Läsa, surfa, skriva…
Tiden räcker också till att läsa böcker och vara ute på nätet och Jorma har dessutom börjat skriva dagbok. Men avsaknaden av pressade scheman tar sig också andra uttryck:
– Jag är mycket lugnare, stressar inte och blir inte irriterad när jag står i kö. Jag behöver ju inte jaga några extra fem minuter. Men samtidigt har jag inte heller behövt börja lägga patiens för att få tiden att gå. Det känns lyxigt att ha några timmar bara för sig själv varje dag, och eftersom jag kan handla och göra andra ärenden på dagarna får min fru och jag mer tid tillsammans på kvällar och helger. Och så njuter jag verkligen av att inte behöva börja tänka på jobbet på söndagskvällarna.
Man måste släppa
Jorma känner med andra ord inte någon större längtan tillbaka till arbetslivet, även om han medger att han i början försökte hålla lite koll på vad som hände på det tidigare jobbet.
– Men man måste släppa det där. Man kan inte hålla kvar sin gamla roll utan måste acceptera att den delen av livet är slut och gå framåt istället. Men visst kändes det lite konstigt de första gångerna att säga ”jag är pensionär” – det är ju inget yrke.
Jorma Kallanvaara har en stor familj, bra pension, en lagom fylld almanacka och inte minst en god hälsa. Men han har sett många exempel på att allas pensionärstillvaro inte är lika behaglig.
– Jag vet många jämnåriga som tidigt har drabbats av stroke eller andra sjukdomar och blivit inaktiva och isolerade. Det där har jag tänkt mycket på och det var därför jag bestämde mig för att verkligen använda tiden och göra saker nu – inte sedan. Det var också därför jag ville börja motionera mer för att hålla mig i form. Jag vill orka i många år till. Om inte annat måste jag ju kunna köra barnbarnen tills de själva har tagit körkort.
ULF BENKEL
